Throwback Thursday – Min första…

Torsdag igen!
Dags för en TBT va? Idag kör vi på temat ”min första” av bilder som jag hittat i mina gömmor.
Då kör vi!

 

Min första lägenhet, bil & mobil.

Nu kommer inte detta i kronologisk ordning, men jag hoppas ni har överseende med det.

Min första lägenhet, var på Frejagatan i Borås. Flyttade dit efter studenten 2006.
Rena flytet med den. En tvåa, helt perfekt. Centralt placerad och med underbara trägolv. Älskade den verkligen.
Dessutom bodde det två bartenders i huset, så varje gång de jobbade fick man ”grann-förmåner” på krogen. Hur bra?
Bilden ovan är tagen på ‘Vargenhuset’, grannhus med mitt hus. …men i alla fall.

Min första bil, en vinröd Saab 900 Turbo. Har alltid haft (och har än!) en enorm kärlek till denna Saab-modell.
Det hela började med att jag rent av tyckte att den var så ful att den blev häftig.
Eftersom att jag är uppvuxen i en motorfamilj, så fixade pappa och storebror fram denna lagom till min 16-årsdag.
Klart att jag inte ska sacka efter med körkortet, liksom…

…det var bara det att jag hade totalt 0 intresse av att sätta mig bakom en ratt.
De pushade på såklart, men det hela slutade med en enda övningskörning.
Efter att både kört in i en sten och hamnat i diket gav boysen upp. Bilen skrotades och ja, här är jag.
Utan körkort… Men när jag väl tagit det där nedrans kortet (det är på gång nu!) då vill jag allt ha en Saab 900 igen!

Min första mobiltelefon fick jag av min morfar som då jobbade på Telia och kunde köpa loss mobiler lite billigare.
En Ericsson T28. Min lilla luck-telefon som jag var så förälskad i. Mest på grund av utseendet, vad fanns det annars med den liksom? Minns att det fanns Tetris på den och att man kunde skicka SMS med max 160 tecken, utan ens T9-funktion. Löjligt hur fort tekniken går framåt ändå när man blickar tillbaka på dryga 15 år?! (Bilden är på min telefon, dock uppstartad igen efter ett antal års uppehåll)

 

Min första piercing

Det var en ganska impulsiv grej måste jag väl erkänna. Den fick dessutom inte sitta i särskilt länge,
så lite onödigt kan man kanske tycka, men en erfarenhet rikare?

Jag gjorde den på Barbarella i Göteborg, den 17e juni 2009.
Med mig under hela processen hade jag min kära Madde, som dessutom dokumenterade alltihop.


Utan piercing – sätter i piercing – med piercing

Det var en väldigt fin dag i Göteborg denna dag. Jag och Madde möttes upp i Göteborg för en liten picknick vid vallgraven tillsammans innan det var dags för mig att kliva in i piercingstudion. Hon tog med sig kakor och jag hade kaffet nedpackat i en termos. Minns att jag var helt löjligt nervös!

Kommer in och får sätta mig på en brist där piercaren ritar ut vart den ska vara,
han klämmer fast en tång i läppen på mig och så lurar han mig med att sticka igenom nålen på…
Ett, två *TJOFF*, innan han hinner säga tre sitter det en lång nål genom läppen på mig.
Han drar igenom ringen och sätter den på plats, voila! DONE!
Snabbt, enkelt och smidigt! Läkeringen som jag fick var varken fin eller särskilt behaglig.
Vet att jag var där och nafsade med tänderna jämt.

Den satt ju inte i så länge som jag skrev tidigare. Detta var på grund av att jag dels började jobba som barista på Le Pain Francais några månader senare, vart på man inte fick ha piercingar egentligen + att den gjorde så galet ont så fort jag blev lite förkyld(?!) Ja, visst låter det konstigt? Det var som att den satt i/nära någon nerv som gjorde att så fort jag kände av en förkylning så började det sticka och vara jobbigt, just där piercingen satt. Det var vid ett sånt tillfälle som jag bestämde mig för att ta ur den på heltid. (+ att jag råkade tappa ner den i avloppet och hade inte så mycket annat till val. Haha!)

Efter min första piercing-experience så åkte jag och Madde ut till IKEA i Kållerd för att äta korv.
Dagen var i alla fall väldigt fin!

 

Min första kontakt med mitt favoritband

Detta är ganska precis tio år sedan.
I mars 2007 fick jag upp ögonen för en synthpop-trio från Göteborg som kom till att bli bandet med stort B för mig och min vän Annie.

Det var på en spelning på Trägår’n i Borås (förstås!) som vi bestämde oss för att vi,
från botten av våra hjärtan, avgudade detta band. Universal Poplab.
Med Christer Lundberg i spetsen, känd från Christer i P3 och numera Kvällspasset i P4.
Jag hade lyssnat igenom deras album innan och gillade det skarpt, men det var deras energi, scenspråk och otroliga charm på scenen som fick oss att inse att vi bara var tvungen att gå på en konsert med de snart igen.

Kollade in deras spelschema och såg att de bara några veckor senare skulle spela på Sticky Fingers i Göteborg. VI MÅSTE DIT!
Det var bara ett litet, litet krux… 20-årsgräns. Med 4, respektive 3 månader kvar till 20-årsdagen kändes detta så himla värdelöst.

Jag gjorde en chansning och mailade till Christer om vårat dilemma.
Bara några minuter senare svarade han tillbaka och jag var helt lyrisk.


Min första mail-konversation med Christer Lundberg gjorde mig helt lyrisk.

Han svarade med att han kom ihåg oss från Borås och att han skulle se vad han kunde göra angående Sticky-spelningen.

Ja, så vad hände tror ni..?
Killen fixade in oss på GÄSTLISTAN för konserten. Bara den saken gjorde oss mållösa.
Att han även den kvällen såg oss från scenen gjorde att vi kände oss speciella som två queens.
En början på en väldigt lång resa för oss genom land och rika, tillsammans med vår kära synthpop.

Idag, 10 år senare, är vi goda vänner med Christer. Vi ses inte lika ofta längre dock.
Varken jag och Annie eller vi och Christer, men vi håller varandra uppdaterade med all som sker via samtal och sms.
Vänner för livet helt enkelt.

Kanske ska ta upp hela Univeral Poplab-resan i en kommande TBT?

 

Nej, nu har ni fått en dos av tillbakablickar från mig för denna torsdag.
Hoppas ni gillade det!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *