Premiärinlägg från min nya iPad

Hej!

Som ni vet så blev det inget inlägg i torsdags som jag numera har fått rutin på. Har ju inte bloggat alls på en vecka nu. …men det finns en anledning till detta. Min nacke och rygg har blivit väldigt mycket sämre nu än vad den varit tidigare. Kom precis på att jag inte ens har uppdaterat om mitt mående på länge. Dumt av mig, men såhär ligger det till i alla fall…

I början av maj hade jag en remisstid till magnetröntgen på sjukhuset i Borås. Allt gick fint, hade inga problem med utrymmet som jag hade förutspått att jag skulle ha.

Några veckor senare fick jag beskedet om vad bilderna visade; Jag har fyra komprimerade diskar mellan min andra och sjätte kota i nacken, samt ”förslitningar” på kotorna. Disken mellan femte och sjätte kotan är mest kritisk, då den till och med har lossnat från sitt fäste och buktar ut åt höger från ryggraden. Detta i sin tur gör att jag såklart har som mest ont i högersidan. Fick även veta att det är mellan just femte och sjätte kotan som alla nerver till armarna går. Med andra ord, vill det sig riktigt illa nu och disken väljer att bli sämre istället för att gå tillbaka så skulle det kunna innebära att jag tappar förmågan att använda min högerarm och hand. Känns ju positivt….

När jag fick reda på detta av min läkare frågade jag honom hur jag ska göra för att verkligen inte riskera att detta inträffar, var hans svar kort och gott: ”Nej, men lev som vanligt bara.” Ööööööh…. Okej..? Känns ju väldigt betryggade. Det enda jag har gjort i ett halvår nu är att försöka ”leva som vanligt” i den mån jag klarar, men lik förbannat har det ju blivit sämre..? Vet inte vad jag ska ta mig till nu riktigt. Väntar på en remiss till en ortoped nu i alla fall, det är mitt nästa steg i detta trassel.

Som sagt, senaste veckan har varit riktigt illa. Idag har jag sån smärta att jag inte ens kan böja mig ner för att ta upp något från golvet. Sitter som ett kolli i soffan, vilket jag gjort sedan sju imorse. Brännande och ilande värk på samma gång. Känns som att nån har stuckit in knivar längs hela ryggraden på mig som bara trycks djupare och djupare in. Fruktansvärt frustrerande.

Är så tacksam nu över att jag investerade i en iPad i helgen. Att bara kunna luta sig tillbaka i soffan och knappra på min skärm. (…vilket jag gör i detta nu, så detta blir mitt premiär-inlägg som jag skriver från min padda.

Vi får se när vi hörs nästa gång. Hoppas inte det behöver dröja så länge.

Ta hand om er!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *