Kära återseenden (med SnapChat-filter)

Denna helg har verkligen varit allt annat än lugn. Det är först idag som man kunnat dra på sig mjukisbrallorna och ta det lugnt i soffan. Haha! Men helgen har varit värd alla krämpor och besvär för jag har verkligen haft ett par toppendagar de senaste dagarna.

I fredags hade jag en extremt jobbig dag på jobbet med ilningar i ryggen, kallsvettningar och illamående.
Damerna på avdelningen mittemot reagerade till och med och tyckte att jag borde gått hem tidigare.
…men tji fick de. Jag härdade ut mina timmar med att packa tomtar och kunde med gott samvete ta helg.
När jag kom hem däremot störtade jag i soffan och jag var verkligen i valet och kvalet om jag skulle ställa in kvällens planer eller ej. Såhär i efterhand är jag så himla tacksam över att jag inte gjorde det.

I fredags kväll hade jag nämligen bestämt dejt med en av mina allra finaste vänner som jag av olika anledningar inte har kunnat träffa på drygt ett halvår. Min sockersöta lilla Ellen som jag i början av året gjorde en betydelsefull kompis-tatuering tillsammans med. Vi båda har kämpat oss igenom livet med samma sorts problematik och vi fann varandra för drygt fyra år sedan när vi båda var längst nere på botten. Så mycket vi har tagit oss genom tillsammans. Hon är den enda i min vänkrets som verkligen förstår mig till hundra procent och som jag vet att jag kan öppna mig för, vad det än gäller.

Kanske ett dåligt drag av oss att ses en lönefredag i Borås, men vi hittade i alla fall ett bord på Lilla Krogen där vi kunde sätta oss och uppdatera varandra om allt som hänt sedan vi sågs senast. Vi beställde varsitt glas drickbart och började prata tills magen kurrade, en och en halv timme senare, då vi delade på en pizza.

Efter att ha suttit ner ett bra tag tog vi en promenad till flipperklubbens nya lokaler. (Flipper är alltid givet när vi ses!) Nu ligger lokalen väldigt mycket närmare stan än tidigare. Större, luftigare och med ännu fler flipperspel. …det blev dock inte mycket spel denna gång med tanke på mina axlar och nacke. Vi pratade lite med ägaren i vanlig ordning och sedan avslutade vi kvällen med att bara gå runt och småprata på stan. …och ta selfies, förstås!


Min lilla Ellen och jag med diverse SnapChat-filter.

Igår… …var det ingen vanlig dag, för igår var det min kära pappas födelsedag!
Är det födelsedag måste man ha presenter och det var något jag totalt hade glömt bort i jakten på present till Tobbe. Det blev med andra ord en förmiddag vigd åt jaga presenter istället för en slapp förmiddag i soffan. Självklart var allt stängt i Tranemo så det var bara att styra kosan mot Gislaved.

Det blev en något desperat, men ändå ganska lyckad present till farsgubben som vi fick ihop. Jag är nöjd.
Vi köpte en en stor kaktus till honom och i krukan la vi tre mindre presenter som vi vet att han uppskattar att få;
en handkräm, en påse fin salt-lakrits och en burk med 5-56. – Problem solved!

Hem, fixa iordning allt, svira om och åka iväg till kalaset.
Visade sig vara fullt hus när vi kommer hem till mamma och pappa. Tror vi var tolv stycken totalt som trängdes bland sallader, frallor, paket, kaffe och tårta. Jag däremot hade bara en av dessa människor som jag fick lägga all energi på, och det var varken min pappa eller Tobben…

Så fort vi kom fram och hade parkerat bilen blev jag anfallen med kramar av min lilla Loke. Kusin-vitamin som jag inte träffat på ett år. Jag älskar verkligen denna lilla kille, men jäklar vilken energi! Tro mig, jag försökte hitta en mute-knapp nånstans på honom eller i alla fall en batterilucka där man hade kunnat lirka upp ett batteri, men icke. Jag lyckades säga ‘Grattis’ till pappa i alla fall, annars pratade jag nog inte med någon av de andra gästerna under hela kalaset. Haha! Yngst, men definitivt inte den som tog minst plats. …men han är fin. Han är jättefin, min lilla kille.

Självklart tog även vi selfies med SnapChat-filter. Vilket gick jättebra i början, tills jag och min glappkäft råkade nämna att jag har min morbror/hans pappa som kontakt på SnapChat. …då spårade det ut. Haha! När jag och Tobbe satte oss i bilen efter kalaset hade mitt batteri på telefonen sänkts med 67% och i loggen med min morbror var där över 15 skickade snaps. Som sagt, energi! Hade jag haft hälfen av den hade jag varit väldigt tacksam.


Första bilden vi tog vs. en av de sista (…innan han tog över telenoen och skickade ca 10 liknande bilder till sin far…)

Ah, näh… Nu ska jag återvända till soffan och katten.
Lyssna på regnet utanför och bara vila inför en ny arbetsvecka.

Hoppas ni haft en bra helg .

Puss & Kram !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *