Ett år sedan…

…som en väldigt fin vän lämnade oss med stor sorg och saknad.
Dan före dopparedagen 2015. Jag är egentligen ganska tom på ord och jag mår inte så bra rent allmänt, så jag vet inte hur jag ska lyckas få ihop ett helt inlägg här egentligen…

Det blir väldigt mycket sorg i min blogg av någon anledning just nu. Men det är väl dessa mörka perioder som gör det. Ska nog orka ta mig igenom de. Jag är ytterst ledsen över att Kalle inte gjorde det för ett år sedan. Världens sötaste kille, med hela livet framför sig. Han kämpade hårt med sina inre demoner under en längre tid.

Jag kommer aldrig glömma den midsommarnatten när du hade det jobbigt. Vi lämnade festen på nedervåningen och jag stoppade om dig i sängen. Vi var där i sängen, du nedbäddad och jag satt på sängkanten. Vi pratade om livet, vi drog skämt. Vi överöste varandra med komplimanger och peppord. Jag klappade på dig tills du somnade. Du sa att jag hade räddat ditt liv den natten. Jag hade gjort allt för att ha kunnat funnits där för dig för ett år sedan. Kanske hade jag kunnat rädda dig en gång till? Usch, det är så svårt att förstå att du inte finns med oss i fysisk form längre. Jag har fortfarande inte kunnat radera ditt nummer ur min telefon. Har skickat sms till dig, i hopp om att allt kanske bara är ett stort skämt att du är borta. Jag vägrar inse sanningen.

Du är saknad Kalle. Så jävla saknad!

namnlost-1Jag tände ett ljus i minneslunden för dig ikväll.
Jag hoppas att du kan se det och förstår vilket tomrum du lämnat efter dig.

Vi fick för lite tid tillsammans, älskade vän!

Alltid saknad, aldrig glömd

Bli den första att gilla detta inlägg.

One thought on “Ett år sedan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *