Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu

Ångest & tragedi.
Som vanligt såhär veckorna innan jul. Varför blir det aldrig något undantag?

Idag sa jag hejdå till min senaste familjemedlem, den sötaste och charmigaste av de alla.
Min älskade lilla Malkolm drog sitt sista andetag för jordelivet vid lunchtid. Bara nån timme efter att jag kom hem från jobbet. Jag hann klappa honom och klia honom på skalet en sista gång innan han slöt sina limegröna ögon för sista gången.

Var uppe hos pappa och begravde honom och hans bror idag. Reus, Tobbes sköldis lämnade oss igår kväll.

Detta är så extremt svårt för mig. Visste inte att man kunde fästa sig så snabbt vid ett litet pyre som den här. De kom hit i början av september. Vi fick bara tre ynka månader ihop. Även om han spenderar 95% av all sin tid i ett akvarium så känns det så himla tomt att inte kunna se honom simma runt/sola/sova…

Vi vet inte vad det är de kan ha dött av. Kanske är det något medfött? Kanske är det pH-värdet i vattnet? Kanske ödet bara säger till mig att inte köpa djur..? Jag vet inte… Vi har inte misskött något enligt regelboken i alla fall. Aldrig missat någon städning eller matning.

Usch, det här tog hårt på mig. Så himla hårt. Förra året miste jag min hjärtevän (min älskade Baltazar) och i år min Malkolm.
Nej, jag är ledsen, men jag fixar verkligen inte att skriva mer… Förlåt…

malkisJag och min lilla ögonsten för bara nån vecka sedan

Vila i frid, kära små hjärtan.
Hoppas ni har det bra där ni är nu. 

Bli den första att gilla detta inlägg.

One thought on “Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *