Blogg

Tomtar och djur – en sammanfattning av veckan

Ja, denna vecka blev det inte mycket bloggande…
Har verkligen haft saker hela tiden i veckan så tänkte sammanfatta den lite kort i detta inlägg. Förhoppningsvis kanske jag kan komma in i en bra bloggrytm så snart jag kommit in i gängorna igen, nu när jag faktiskt börjat komma igång med att jobba.

Min första hela vecka på jobbet denna vecka. Även om jag ”bara” jobbar tre timmar per dag nu i början så är jag helt slut i kroppen när jag kommer hem därifrån. Stelheten och värken tar ut sin rätt, men *peppar peppar* det går faktiskt bättre! Ju mer jag håller igång med axlarna desto bättre. Så var det inte i förra veckan, men jag tror kanske att min teori om att jag hel enkelt bara är ovan stämmer. Jag hoppas det i alla fall.

Under dessa två första veckorna på jobbet har jag haft sällskap i form av en sommarjobbare vid mitt bord, vilket har underlättat något enormt. Både fysiskt men även till att få dagarna till att gå snabbt. Dessvärre drar skolorna igång imorgon och från och med nästa vecka kommer det bli väldigt tomt utan Felicia på andra sidan bordet. Jag är verkligen så fascinerad av den tjejen! 16 år, men så mogen för sin ålder. Vi har pratat i princip konstant under dessa två veckor och trots vår åldersskillnad på 14 år så kan vi prata om typ allt. Det har verkligen varit ett sant nöje att dela bord med henne. Önskar henne all lycka nu när hon börjar första ring på gymnasiet.

Förutom Felicia har jag jobbar med en rad andra filurer på fabriken, på väg till sin slutdestination i USA.
Bland annat dessa godingar ↓

Låt mig presentera: Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe och Joppe.

Jag har även känt mig extremt duktig under veckan som gått. Duktig för att vara mig i alla fall – latmasken herself.
Visst, det är inte så värst långt mellan jobbet och hem. Strax över två kilometer ungefär, men jag har varje dag denna vecka gått den sträckan vilket känns skönt både fysiskt och psykiskt. (…och vet ni! Trots att det var helg igår så blev det även en promenad då med. Det ni!)

Fysik i all ära, men det bästa med mina promenader från jobbet har ändå varit alla fina möten jag fått.
Gångvägen vid sjön verkligen kryllar av katter! Har mött fem olika katter bara under den senaste veckan.
Vissa skyggare än andra. Denna otroligt mysiga donna var däremot allt annat än skygg när vi delade en gosig stund tillsammans…

…lilla fluffboll!

Jag har även hälsat på mindre gosiga och håriga, men ack så fina individer efter jobbet denna vecka…

 

Till sist… Den absolut största anledningen till varför bloggen kommit i skymundan denna vecka…
Jag har nämligen lyckats få fram mina tuschpennor igen! Tror ingen är gladare än jag för det. ÄNTLIGEN har jag lyckats hitta motivation och inspiration till att skapa och rita igen. Fortfarande inga stora teckningar som förr, men det tar sig och suget finns där.

Jag är nog snart tillbaka på allvar igen. Jag riktigt känner hur det drar i min kreativa ådra. …vart den nu sitter i kroppen..?
Min framtidsdröm som barnboksillustratör blir bara starkare och nog börjar väl mina teckningar likna något åt det hållet? Tänker satsa järnet nu på att få ihop en bra portfolio inför att på riktigt klättra närmare mitt mål. Hjärnan är full av idéer till potentiella barnbokskaraktärer.
Som ni kanske förstår så kommer jag välja att inte lägga upp alla mina alster för allmänheten, men här är några i alla fall.

Samma bilder som jag postat på Instagram (@webbsemlan) i veckan, men ändå. Är speciellt nöjd med mina gråa djur.
Det blir verkligen en helt annan känsla när man skippar de svarta konturerna, något jag sällan gjort tidigare, men som jag troligtvis kommer fortsätta på.


Vad tycker ni kära läsare? Vilken stil skulle ni föredra i en barnbok? Med eller utan konturer?

 

Hoppas ni haft en bra vecka och helg !

…förhoppningsvis kommer jag uppdatera lite bättre nästa vecka.

Puss & Kram !

Bli den första att gilla detta inlägg.

En lördagstur till Mandy’s Diner

Igår eftermiddag var det ‘fullt ös medvetslös’. …nästan i alla fall.
Mina föräldrar skulle iväg på fest och eftersom att Niklas, min lillebror, hade hemmahelg denna helg så fick han helt enkelt hänga med oss så han slapp vara själv. Jag och Tobbe åkte och hämtade honom hos föräldrarna strax innan tre. En snabb vända hem till lägenheten innan vi mötte upp min storebror och hans flickvän. Idag planerade vi nämligen att ha en syskondejt i all sin prakt med mat i ren 50-talsanda.

Drygt 4 mils bilfärd senare anlände vi till vår destination – Mandy’s Diner!


Mina två fina herrar, på plats för att äta burgare.

Vi beställde in mat och dryck. Självklart skulle Nicke ha öl.
…jag vet nog ingen som är så tokig i öl som denna kille.



…och det som inte får plats i glaset sveper man såklart direkt ur flaskan. Inga konstigheter liksom.

Jag var den enda i sällskapet som aldrig hade varit på Mandy’s innan.
Jag gissar att det var jag som blev mest fascinerad av inredningen och alla retro-detaljer inne i den lilla restaurangen.
Förstår verkligen varför folk vallfärdar hit och varför man bör boka bord i tid.

Kolla bara den länga hyllan i fönstret, full med gamla plåtburkar från 50- och 60-talet:

Efter maten var det ingen av oss som var särskilt sugna på efterrätt.
…jag menar, när man lyckats trycka i sig en ”liten” 200 grams-burgare med tillbehör så är man ganska belåten.

Mina kära bröder var däremot fortfarande törstiga så de beställde in varsin drink efter maten…


Världens lyckligaste lillebror.  

Efter maten återvände vi hemåt igen. Vi sa tack och hej till Krille och Lina för sällskapet på Mandy’s och fortsatte kvällen hemma hos oss. Det blev en fullspäckad kväll med Wii, YouTube-klipp, film och popcorn.
När Niklas totalt hade utklassat Tobbe på Wii Bowling så bestämde vi oss för att varva ner lite med popcorn och första Jönssonligan-filmen.

Klockan började bli sent och vi alla tre satt tillslut och gäspade ikapp. Vi plockade ihop våra saker och åkte hem till föräldrarnas hus och var där istället. Blev mycket kaffepimplande för oss som inte är vana vid att lägga oss efter klockan 22… Tillslut var det dags att agera taxi åt mamma och pappa när vi hämtade de från galejet de varit på hela kvällen.

Vi skjutsade hem de och sen åkte vi raka vägen hem. Som två zombies gjorde vi våra kvällsrutiner innan vi slocknade som två ljus i sängen. Det var minst sagt en intensiv eftermiddag och kväll vi hade igår. Jag har nog ännu inte återhämtat mig riktigt. Huvudsaken är att Niklas hade en fin och minnesvärd kväll igår, vilket jag fått bekräftat att han hade via mamma i förmiddags.

Ja, det var det. Nu ska jag fortsätta vila min nacke lite.
Imorgon är det jobb igen som stundar och direkt efter det ska jag på akupunktur.

Vi ses !

Bli den första att gilla detta inlägg.

H.O.P.E.

Hold On, Pain Ends

…I really H.O.P.E. so…

Igår var jag hos min sjukgymnast igen. Denna gång med betydligt mycket mer smärta än senast.
Det blev ett långt besök denna gång. Tredje besöket där jag fått medicinsk akupunktur. Denna gång med fyra nålar samtidigt som hon skruvade på istället för en åt gången som tidigare. …och ja, det gjorde förbannat ont, men värken jag har konstant annars har fått mig betydligt mer smärttålig. Är det inte fascinerande ändå hur mycket kroppen både kan anpassa sig och förtränga? Under de senaste behandlingarna har det varit nästintill outhärdligt. Igår när det var tre gånger så mycket smärta så kunde jag stå ut med det utan allt för mycket klagan. Kroppen alltså…

Förutom nål-behandlingen gick vi även igenom ställningar och positioner att tänka på under tiden jag arbetar, samt tips på bättre sovställningar när jag ska sova. Nätterna denna vecka har varit i princip sömnlösa på grund av värken. Provade några av hennes tips inatt, men tyvärr utan bättre resultat. …eller jo, jag lyckades somna in ganska snabbt, men vaknade inte långt där efter igen. Vet inte om det berodde på nya tipsen eller på tidigare sömnbrist..?

Idag på jobbet skulle jag testa de nya ställningarna var tanken. Fick lära mig hur högt jag ska ha bordet när jag sitter respektive står och så vidare. …blev ju inte riktigt så dock. Smärtan jag hade igår när jag kom hem från Vårdcentralen var total kalabalik. Det ilade, värkte och domnade i hela nackpartiet. Sömnen därpå har vi ju redan påpekat… I morse gick jag upp i vanlig ordning, drog på mig arbetsbyxorna och gjorde mig redo att gå till jobbet. När jag borstade tänderna kom ilandet från igår tillbaka. Att sminka mig idag kunde jag ju bara glömma! Hur fasen skulle jag kunna jobba när jag inte ens kan få upp händerna till ansiktet? Det var bara att vinka av Tobben till jobbet, värma upp min vetekudde, slänga mig på soffan och höra av sig till jobbet. Ja, idag var jag hemma. Klarade av att kämpa mig igenom fyra dagar innan kroppen sa ifrån totalt.

Så, vad beror denna återkommande smärta på?

Min sjukgymnast kunde inte ge mig något svar på det tyvärr. Bara att det till 99% beror på något med jobbet.
Än en gång fick jag höra det som alla mina tidigare kontakter inom vården har sagt: ”Du borde byta jobb.
…något som är extremt mycket enklare att säga än att göra. Vette fasen vad jag ska ta mig till?!

Jag ska tillbaka till min sjukgymnast på tisdag igen. Har det inte blivit bättre tills dess ska vi börja kolla på andra metoder och sätt att lindra smärtan på. Tills vi ses igen ska hon dessutom prata och rådfråga med min läkare. Själv kör jag på med min vetekudde och övningsprogrammet, (de övningarna jag fixar), under helgen och början av nästa vecka. Vi får helt enkelt se vad tiden utvisar, vad mer kan man göra i nuläget?


Lånad bild från Google, i brist på något annat att lägga upp…



Ha en fin helg på er så hörs vi !

Over & Out 

 

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Överraskad på jobbet…

Ja, då har man gjort en halv vecka på industrin nu. På halvtid för visso, men det känns i kroppen att man lyckats vänja sig av arbetsställningarna man hade för ett halvår sedan. → Mvh, min rygg värker så jag bara vill gråta sönder. Jag vill ju hoppas att det är för att min kropp är ovan, men är supernojig över att min rygg kanske inte läkt klart som den borde och att mina diskar i ryggraden åter igen klämmer på en nerv.

Flera gånger varje dag har jag fått små kallsvettningar och overklighetskänslor när det ilat till i ryggen. Sömnen existerar knappt. Inte för att jag lyckats sova bra innan, men nu är värken där och pulserar oavbrutet. Efter att jag gjort mina timmar och promenerat hem har jag behövt bolla upp mig med kuddar i soffan för att inte svimma. Imorgon ska jag till min sjukgymnast igen. Jag hoppas att hon kan svara på varför min kropp reagerar som den gör. Är det ren ovana eller har jag fortfarande bestående problem? Vi får se imorgon. Självklart uppdaterar jag om läget här.

Nu till något betydligt mycket roligare som också har med jobbet att göra…

Idag på frukosten när jag i vanlig ordning satt och åt min frukostmacka hör jag att det sjungs ”jag må hon leva…” bakom mig. Jag ser mig om runt bordet med hela ansiktet format till ett frågetecken. Vad händer?
När jag vänder mig om ser jag att Nettan, Sabiha och Thomas kommer in genom dörren med världens korg i famnen…


Alltså… Ser ni!  
Mina kära kollegor har kommit ihåg min 30-årsdag och samlat ihop pengar till denna välfyllda korg.


…och som sagt, välfylld var ordet!

Jag var paff när de kom in med denna stora och tunga korg fylld med godsaker.
Säga vad man vill om jobbet, men utan mina fantastiska kollegor där hade jag inte stannat en sekund. Det är trots allt de som gör att man orkar kämpa på. Jag har aldrig klarat av att stanna på ett och samma jobb i mer än ett och ett halvt år tidigare, här är svaret på varför jag stannat här.  <3 Den kärlek,  omtänksamheten och uppskattningen som man får av de människor som man trots allt spenderar sina vardagar mest med är värd så otroligt mycket.

…sen att denna present verkligen var överdrivet mycket… Haha!
Spana in innehållet i lådan liksom:

  

• 2 flaskor cider
• 2 flaskor öl
• Chips
• Gryt-popcorn
• Cashewnötter
• Toffifee
• Maltesers
• Daim
• Twist
• After Eight
• Mjölkchoklad
• Ahlgrens bilar
• Waffels
• Kex
• Cheez Dippers
• Ölkorv
• Salami Sticks
…jag har säkert glömt något!

Igen… TACK SÅ OTROLIGT MYCKET!!


…sen kom såklart Esther i vanlig ordning och fotobombade med fula grimaser när jag skulle ta kort.


Måste ju bara avsluta med denna fantastiska skylt/tavla som jag fick med det hela också.
Självklart gjord av saker från jobbet, så som trätappar. Haha! Alltså Nettan!

 

Puss !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Uppgradering 3.0

Jaha ja… Drygt 12 timmar kvar innan semestern är över och man hoppar i sina gamla arbetsbrallor igen.
Om jag har ångest..? Haha.. Eh… …ja…

I helgen har jag i alla fall kunnat skingra tankarna kring industrivardagen. I fredags fyllde jag år. Woop woop!
30 bast. Helt galet. Jag har blivit så firad av mina nära och kära hela helgen.  (därav detta något fördröjda inlägg)

Firet började i fredags förmiddag när jag och Tobbe anordnade ett litet kladdkakekalas här hemma för våra föräldrar.
Så himla glad över att mina kära svärföräldrar pallrade sig hit ut till Tranemo för att fira lilla mig och umgås.


Är det kalas så är det. Självklart hade vi både sifferljus, vimplar och serpentiner.

En jättemysig fikastund och så himla fint att umgås med bådas mammor och pappor samtidigt.
Självklart inkluderades även presentöppning i firandet…

Fick så himla många fina och bra saker! Både användbara och roliga.
Älskar att mina svärföräldrar verkligen har anammat min fascination för unicorns!
(Känns som att de är de enda som har förstått det dessutom.) Haha!

Jag hade tre saker jag önskat mig i år; en potatisstomp, en knivslip och en levande unicorn.
Jag fick de två förstnämnda sakerna av mina föräldrar. Den sista kan vara ganska knepig att både hitta och sedan ha i en lägenhet så det var kanske tur att jag inte fick en ändå när allt kommer kring. …men jag fick en unicorn-mugg och ett mobilskal med en ”batcorn”.
Mobilskalet var så himla klockrent på flera sätt! Dels för att jag hade slängt mitt förra mobilskal tidigare på morgonen, och sen älskar jag ju både Batman och unicorns. Kan det bli bättre liksom?

Utöver det fick jag även bäddset, en plåtburk, ritblock och en fin krukväxt.
Tack igen, fantastiska människor för alla presenter! Ni hade verkligen inte behövt, men jag uppskattar allt något enormt!

Efter kalaset kramades vi hejdå med päronen och svirade om till mjukisar för att bara vila inför kvällen.
Kanske bara en halvtimme efter att våra gäster gått, plingade det på dörren igen.
Där ute väntade ett jättefint blombud med ett väldigt spännande kort…


Jag är SÅÅÅ nyfiken på vad de har i görningen alltså! 

Tusen tack, mina älskade bästisar!
Vad skulle jag göra utan er, Emelie och Sebbe?

…ja, jag har ju inte berättat vad jag fick av Tobben i födelsedagspresent än..
Eftersom att jag gillar upplevelser (fick en kamelridning och finmiddag av min kära förra året) så blev det förstås en sådan även i år. Vid 18-tiden åkte vi nämligen till Ulricehamn och Uport-festivalen!

Så himla bra tajming att den låg just på min födelsedag och att just de artister som jag ville se, spelade samma dag.
Vi klädde oss varmt, svepte över oss våra regnkappor och rullade iväg. Inte så mycket folk när vi kom dit, vilket var väldigt skönt. Vi kom in precis lagom till att Linnéa Henriksson spelade sin hit-låt ”Lyckligare nu”. Efter att Linnea klivit av scen sprang vi på Isac, en kompis här ifrån byn som gick all-in med camping och allt. Vi hängde med honom till sin husvagn där vi blev bjudna på varsin öl innan det var dags för nästa artist, Miss Li.


Fantastiska lilla Miss Li bjöd på ett grymt bra uppträdande!

Efter Miss Li, värmde vi oss med varsin kopp kaffe. Även denna, precis som ölen – gratis. Alltså det är rätt bra att känna folk va… David, som hade kaffevagnen är min kompis storebror, samt att jag hjälpte honom att designa en kaffe-etikett för några år sedan. Varsin gratis-kaffe var ju givet!

Näst på tur upp på scenen var Näääk & Nimo. Perfekt med lite Hiphop för att få upp värmen.

…efter hiphop kommer pop, som man brukar säga…? …eller..?
Nåväl, nu var det i alla fall tid för artisten med stort A på min lista; Veronica Maggio!
…även främsta skälet till varför Tobben gav mig biljett hit. Så många gånger som jag varit på väg att se henne live, men varje gång har det alltid varit något som strulat. Senast var när hon uppträdde på Liseberg. Jag kom så långt som till ingången när vakterna stoppade oss på grund av att det ”redan var för fullt i parken”. Kul… Har såklart även hoppats på att hon kanske skulle gästa någon av Håkans konserter jag varit på, men aldrig. Så i fredags slog en av mina drömmar in – jag fick äntligen se en spelning live med Veronica Maggio! …och WOW vad bra hon är!


<3 <3 <3

Hög på lycka och endorfiner blev det såklart lite ‘dansa pausa‘ med självaste Panetoz innan vi åkte hemåt igen.
…och tur var väl att vi inte stannade kvar för precis när vi lämnade festivalområdet öppnade sig himlen totalt.


Sista bilden från Uport på Panetoz – Puss & tack för en fantastisk dag och kväll, min älskade sambo och hjärtevän!

 

Jag är helnöjd med min födelsedag !

Igår blev jag ännu mer firad när vi hade lite kalas hemma hos mina föräldrar tillsammans med mina bröder och morföräldrar.
Tog inga kort igår dock, men det var en kakfest utan dess like och jag fick med mig ännu mer presenter hem i form av blommor, en rejäl verktygslåda och ett armband som min lilla ögonsten till kusin hade pärlat till mig.

– Tipp topp!

Hoppas ni haft en bra helg ! 
Puss & Kram!

Bli den första att gilla detta inlägg.

En dag på västkusten

Igår bestämde vi oss för att ta en liten roadtrip ut på E6:an norr om Göteborg till den Bohuslänska kusten.
Sagt och gjort så kokade vi kaffe, hällde upp det i termos, gjorde i ordning varsin macka och satte oss i bilen.

Vårat första stopp, och även vår fikapaus blev nedanför Bohus Fästning, söder om Kungälv.


Min fina man, mackor och min egendesignade takeaway-mugg.

Vi trodde att vi skulle vara själva och avnjuta vår fika, men icke sa Nicke, för här samlades visst både extremt närgångna duvor och nyfikna bräkande får. Det är väl alltid kul med lite sällskap i och för sig. Haha!


…som sagt, närgångna var ordet…

Efter fikan packade vi ihop våra saker och åkte vidare. Vårat mål var att ta oss till Smögen.
…vilket vi även gjorde, men dessvärre var det totalt knökat med människor och inte en enda ledig parkering någonstans på ön. Vi fick helt enkelt åka tillbaka över bron igen och andas in lite havsdoft i blåsten vid utkiksplatsen istället. Så kan det vara. Man kan ju inte ha tur jämt..?


Vi hade i alla fall tur med vädret…

Efter denna lilla ”flopp” så bestämde vi oss för ett besök på ‘Nordens Ark‘, strax utanför Lysekil.
En djurpark som ingen av oss hade varit på tidigare.

!! Här ångrar jag grovt att jag inte tog med mig min kamera!
Bilderna hade blivit så mycket finare om jag hade haft chansen att zooma in och så vidare.
Ber om ursäkt redan här för extremt usel bild-kvalle. Alla foton är tagna med min mobilkamera.
Alla utom den sista som är tagen med Tobbens…

Parken är uppdelad i olika sektioner; vilda djur, våtdjur, fåglar, rovdjur och lantdjur.
Bland de vilda djuren fick vi bland annat se dessa:


Varg. …om ni kan se den? Den är ganska väl kamouflerad. …min pixliga mobilkamera gör det inte lättare direkt.


Manvargarna hade vi turen att se enbart för att vi kom precis lagom till matningen.


…och favoriten nummer ett bland exotiska djur: Röd panda/Kattbjörn/Mindre panda! (kärt barn har många namn)

..!!!
Sen kom vi till rovdjuren och här vill jag verkligen höja ett pekfinger!
Jag har ju tidigare här i bloggen nämnt att jag är emot djurparker och grejen med att skeppa hit massa exotiska djur, låsa in de i ett häng för att vi människor ska ha något kul att titta på… Igår fick jag se sånt jag önskade att jag aldrig skulle få behöva se!

Parken i sig är fint benägen i en i princip vanlig svensk, backig skog. De flesta djuren hade gott om plats att vara på. Speciellt vargarna som hade hur mycket yta som helst att springa runt på. Jag klagar inte när man kan se på djuren att de är till freds med sin livssituation i en miljö som har efterliknats den som de skulle haft ute i det vilda. Så som vargarna, de lever i svenska skogar och de hade som sagt stora ytor att vara på. Men så kommer vi till rovdjuren och geparderna. Usch, det gör (rent utsagt) SÅ JÄVLA ONT att se dessa annars så pampiga djur vara instängda i häng som inte är större än ett vardagsrum. Där de går en och en, fram och tillbaka längs gallret helt sönderstressade i en vanlig svensk barrskog. Hur tänker man?!! De stackars själarna med slokande svans, öronen bakåt, flåsande och morrande av ren och skär panik. Aldrig i livet att jag vill vara en del av de som stöttar sånt. ALDRIG!

…inte nog med det så har parken en träbro som går över dessa yttepyttesmå häng där geparderna vankar av och an. Dum som jag var så tittade jag ner på de, och vad tror ni man ser då? JO, nåt jävla rövhål (ursäkta ordvalet) har slängt ner en PET-flaska varpå ena geparden hade lyckats tugga i sig halva. HALLÅ?! Var fanns djurskötarna? Tror inte jag såg en enda under tiden vi befann oss i parken. Varför finns det inte skyddsnät under bron så att idioter som tycker det är kul att plåga djur inte ska ha möjlighet att göra så? Jag blir så förbannad, irritrerad och ledsen på samma gång. Efter att ha sett detta djurplågeri försvann min motivation till att titta på djur i bur TOTALT! De geparderna kommer inte bli gamla om ingenting händer snarast.

Avslutningsvis gick vi en promenad till lantdjuren för att träffa de gamla traditionella djuren.
Höns, kaniner, kor, getter och… FÅR! Både jag och Tobbe fastnade länge inne i fårens klapphage där vi verkligen hittade oss en ullig liten vän att kära ner oss i.


Det var jättemysigt att sitta i gräset när fåren gick och betade runt en.


Våran nyfunna vän. Hade vi kunnat hade vi utan tvekan snott med oss denna mysgalna ullboll hem.

Det blev en lång dag i både med- och motgångar
kan man väl sammanfatta det hela med…

På återseende!

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Sista veckan av semestern har börjat…

…och jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte känner något vemod kring det.
Nästa måndag går jag på och ska börja jobba igen efter att ha varit sjukskriven i ett halvår. Ni vet ju klumpen man har i magen när man varit borta från jobbet under semestern och ska komma tillbaka, nu har jag en megaklump i magen. …redan en vecka innan jag ens ska dit. Usch, ångest deluxe!

Det blir nog en lugn sista vecka för oss. Jag var hos min sjukgymnast imorse och fick min andra omgång av medicinsk akupunktur. Om det gjorde ont förra gången så gjorde det minst fem gånger så ont idag. Lyckades i alla fall härda ut under stunden hon höll på. Får tänka att det gör gott så snart smärtan efter sticken slutat. …typ i övermorgon. Haha!

Andra planer för veckan är:
•  Tisdag: *planlös än så länge*
• Onsdag: *planlös än så länge*
Torsdag: Tvättid...
Fredag: Uport i Ulricehamn! (perfekt sätt att fylla 30 år på!)
Lördag: Kalas med släkten.
Söndag: Bara en lugn söndag fylld med ångest och matlådeplanering.

 

Man skulle blivit katt ändå…


Kolla bara på dessa två sötnötterna!

…just det ja!
Det har jag nog inte nämnt här på bloggen tidigare, men min gamla birma-dam Gosi har ju flyttat hem till mina föräldrar på landet för cirka 2-3 månader sedan. Trodde aldrig att det skulle gå så bra som det gjorde. Hon tog flytten jättebra och hon blev snabbt god vän med päronens gamla hankatt Olsson. Nu får hon gå ut och in som hon vill, tror det var precis det hon behövde.
– Lilla Gosimumsan!

Hoppas ni får en fin vecka !

…vi ses snart igen.
Puss puss

Bli den första att gilla detta inlägg.

Jag va slut när du hitta mig, i Gbg-regn

Igår bar det av mot Göteborg och Håkan Hellström på Ullevi.
Det var en regnig resa i full bil som for mot staden på G. Jag, Tobbe, Sebbe och Emelie.
…vi passerade även Biltema på vägen in för att investera i regnponchos, vilket visade sig vara en väldigt bra idé…

Vi var framme runt 16, vilket vi trodde var att vara ”i god tid”. …icke! Haha. Som tur var lyckades vi ändå få en parkeringsplats på Heden, bara en kort promenad från Ullevi. Framme i Göteborg. Vädret hade lättat och molnen höll tillbaka sina tårar för en stund. Vi gick mot arenan, Emelie skulle möta upp Lisa som hade hennes biljett och sen gick vi till Max i Gamla Ullevi för att fylla på energinivån med lite föda. Här kan man säga att det minst sagt var  k a o s! Men men… Vad skulle man göra? Det var gott att hinna äta innan oavsett.

Mätta och belåtna travade vi tillbaka till Ullevi, fortfarande utan regn.
Folket hade börjat fyllas på nu. Klockan 17 startade insläppet. Vi kramades hejdå till Emelie som dessvärre hade biljett till planen när vi andra hade sittplats. Vi hittade vår sektion och började köa. Bara några minuter senare var vi inne, vi hittade våra platser och då… Japp, hej regnet! Vi vecklade upp våra ponchos (läs: sopsäckar) och fjölade på oss.


Sebbe, jag och Tobbe …i detta pissiga sommarregn.


Regnpuss i väntans tider, bara två timmar kvar innan det ska dra igår.

…dock valde regnet att lägga i en extra växel under dessa kvarstående timmar. Såpass mycket att vi fick söka skydd under taket lite längre upp på läktaren. Det var verkligen skyfall för ett tag. …kul. …verkligen.

Men vet ni..? Bara några minuter innan allt drog igång började himlen spricka upp igen och vi behövde inte använda våra ponchos mer under hela kvällen. Det krävs en Håkan Hellström för såna stordåd. Jag menar, hur hade det sett ut att göra sin sista konsert på turnén i sin hemstad med regn..?


Gårdakvarnar & Skit, en av mina bästa låtar. Igår sjöng Håkan den tillsammans med gästade Eva Dahlgren.


Tänk att jag fick uppleva denna kväll med mina allra närmaste och bästa killar! Jag är lyckligt lottad.  Magiskt!


Valborg spelas och hela arenan förvandlades till en enda stor stjärnhimmel av mobillampor.


Kvällens version av ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” blev dessutom något alldeles extra!
Utöver konfettiregn lät Håkan publiken sjunga de två första verserna. Ja, gåshud deluxe!
…men som om inte det var nog så gästades han under sista versen av ingen mindre än LEILA K(!!!!!) som kom upp på scenen och rappade. Vette tusan om inte det var det absolut mäktigaste jag upplevt i konsertsammanhang. Leila K. DEN Leila K. Fattar ni?!

Utöver Eva Dahlgren och Leila K, hade Håkan en rad fina gästartister med sig under sin avslutningskonsert igår;
Erik Lundin, First Aid Kit, Amanda Jenssen och så självklart sin egen mor.

Detta var min första Ullevi-konsert med Håkis. Fanns inget att klaga på, men för mig som varit med från scratch saknar ju de intima spelningarna med honom. Då det var 100 pers och inte 65 000. Detta blir alldeles för stort för mig. Men jag är så himla glad över att jag ändå har fått uppleva en riktig arenakonsert med min allra största idol.

Kvällen avslutades med ett megafyrverkeri till låten ‘Du är snart där’.

M A G I !


Tack, än en gång älskade Håkan för en fantastisk kväll!

Efter konserten var det korvstoppning. Både när vi skulle gå ut från arenan och när vi skulle köra ut ur stan.
Konserten var slut strax innan 00, vi var hemma ca 2.15… …efter att ha skjutsat hem Sebbe till Ulricehamn där emellan.
Därav att detta inlägg blev ganska sent. Vi är helt slut idag! Haha. Ja, man är ju inte 20 längre…

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Misslyckad jakt efter badplats

Hej! Nu fortsätter vi med lite mer från vår Korsika-resa!
Vill ni få alla mina inlägg från resan samlade så ligger de alla under kategorin ‘Utanför Sverige‘ här till höger →

Nu har vi kommit till dag 3 av vår resa.
Vi är fortfarande med bil och planen för dagen var att åka norrut längs öns västkust, i hopp om att hitta en fin strand eller vik där vi kan ta vårat första dopp i havet.
Med frukost i magen och badkläderna närmast kroppen hoppar vi in i ”våran” Peugot.
Jakten efter en fin badplats kunde börja!

Vårat första mål var Lava Beach, cirka 40 minuter med bil från hotellet…

Turkost vatten, en stor sandstrand… MEN…

…väldigt blåsigt och läskigt höga vågor. Med andra ord, vi vågade inte bada här.

Alla var förstås inte ledsna för det. Haha!

Efter en promenad längs klipporna på Lava Beach satte oss i bilen igen och körde ytterligare i 50 minuter (drygt 3,5 mil) norrut längst kusten. Vi hittade en strand som jag tyvärr inte hittar namnet på när jag söker på Google Maps, men den låg lite som i en vik. Här! Nu jäklar ska vi väl få bada!

Baren som mötte oss när vi väl kommit fram till vår ensliga lilla sanddyna
(genom skog och stekhet sand) har i alla fall namnet ‘Snack a Punta’.

Tyvärr var det vågigt även här, men nog inte så farligt. …tänkte vi.

Vi drog av oss kläderna och började försiktigt gå ner mot vattnet. Självklart var det undervattenströmmar som kom och svepte över våra vader. Trots ganska små vågor var de starka nog att dra med sig sanden vi stod i och vi förstod ganska snart att det var lika bra att vända tillbaka till våra handdukar igen. En mega-flopp när det kom till att bada idag helt enkelt.

I ett sista försök att fortsätta ännu längre norr ut för att hitta en vik blev det, men klockan gick och vi åkte inte många minuter innan vi gav upp vårat försök till bad för denna gång. Vi skulle ju dessutom åka hela serpentinvägen tillbaka till hotellet igen, vilket gjorde oss än mer omotiverade till att fortsätta.

Ett sista stopp på vår dagstripp blev samhället Sagone där vi vände och återvände hemåt.

Utsikten från vägen till höger: en turkos stenstrand

Utsikten från vägen till vänster: Sagone och en stor skock med båtar som lagt till

På vägen hem bestämde vi oss för att stanna i närmaste staden hemifrån (Ajaccio) för att köpa med oss lite gott till kvällen.
Något vi verkligen förtjänade efter denna dan som inte alls blev som vi hade tänkt oss…

Jag passade på att köpa på mig en inhemsk flaska rosé.
Terra Nostra: Helt okej vin, men kanske en aning surt för min smak.

En öl för Tobbe och så självklart en påse chips till kvällens serier.
Så tacksam över att jag hade laddat ner serier från Netflix innan resan som vi kunde spendera precis såna här kvällar med.

Slutet gott, allting gott !

(…för den här dagen, alltså)

…to be continued !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Efter regn kommer solsken…

Efter regn

Ja, när jag bloggade i lördags, skrev jag ju att jag skulle skriva mer under lördagen.
Som ni såg så blev det inte riktigt så… Denna helgen har verkligen varit som en berg-och-dalbana för mig och mitt psyke. I lördags hade jag min första panikångest-attack för i år. Det är sjukt hur man har lyckats förtränga såna situationer som tidigare var ens vardag. Förr hade jag precis sådana här attacker dagligen, men när man inte är med om det på länge så hinner man glömma av hur det är att vara i de. Paniken och chocken när man känner att man inte kan andas är obeskrivlig. Som tur var hade jag Tobben min vid min sida under hela händelseförloppet. Min räddare i nöden.
Efter denna incident var jag helt förstörd resten av dagen och orkade inte ta mig för någonting.

Jag vet att jag inte behöver förklara mig för er läsare, men jag vill kunna vara öppen och ha bloggen som mitt lilla andningshål när jag behöver skriva av mig saker och ting. Ingens liv är så perfekt som man skulle kunna tro när man läser en del vardagsbloggar. Många målar upp en fasad av välbefinnande, rikedom och lycka men glömmer av eller stöter bort människan bakom allt det braiga. Jag säger inte att det är fel, men det är inte så jag vill att ni som läser min blogg ska se mig som. Jag är den jag är och allt som har hänt och kommer hända är vad som formar mig till den jag är. Jag är en människa och här på denna blogg finns det inga fasader. Ta mig för den jag är och fortsätt läs eller inte, det valet är helt ditt.

Nåväl, nog med känslosvammel…

Kommer solsken

I lördags var jag som sagt hembjuden på middag hemma hos Emelie, där även Sebbe har spenderat några dagar.
På menyn var det halloumi-burgare och ugnstekt sötpotatis. Såååå gott!
Efter att maten fått sjunka blev det hundpromenad runt om i lilla samhället. Det blev självklart även en tur runt om i Emelies trädgård också för att se vad som hunnit hända sedan senast vi var där, vilket var en hel del.
Många nya blommor, buskar och bär.


Våra Snap-bitmojis på ett och samma ställe fick oss att ha en virtuell maskerad.
Vackra stjärnflockor med svärmande humlor var bara ett av många fina tillhåll i Emelies trädgård.

I söndags hände egentligen ingenting efter den lilla incidenten som jag skrev om här i början av inlägget.
Jag var matt resterande tiden av Emma-dagen(!!). På kvällen blev det i alla fall en liten tur hem till mina föräldrar. Vi hade inte träffat de sedan innan vi åkte iväg till Korsika så det kändes lämpligt + att pappa alltid lyckas vända mitt humör till det positiva. …något han verkligen gjorde med bravur i söndags…

Jag vill inte avslöja något om vad det hela handlar om här än. Vill verkligen ha mer kött på benen innan jag offentliggör det hela, men jag kan säga såhär; OM detta verkligen går i lås så kommer det, utan tvivel, vara en av de absolut största händelserna i mitt liv. Varken jag eller Tobbe har kunnat fokusera på något annat sedan i söndags.
Ihiiihiii!!

Puss hej !

Bli den första att gilla detta inlägg.