Äntligen på väg!

Ja, ÄNTLIGEN!!

Min resa genom denna snåriga djungel av värk och trasiga nerver har äntligen börjat ta fart på allvar…

Efter senaste inlägget har mitt liv kantats av extrem värk i nacke, axlar och rygg. Jag har haft mängder av näsblodsattacker och min högerarm/hand har varit ur funktion. Jag har varit mer hemma än på jobbet på grund av all värk och sjukvården har varit mer som ett slag i ansiktet än som ett stöd.

Veckan efter jag träffade läkaren hade jag tid för provtagning. Lämnade urinprov + 5 rör blod. De fem proverna var på D-vitamin, B12-vitamin, blodvärde, lever och ett reumatism-prov. Provsvaren skulle ta en vecka att få. Redan måndagen efter var jag tvungen att gå hem från jobbet på grund av att min högerhand totalt la av. Skulle limma en grej och det kvittade hur mycket jag än försökte trycka på limflaskan så hände inget annat än att hela armen bara skakade. Jag kunde greppa den, men hade verkligen inte någon som helst kraft i min arm. Kan erkänna att jag stämplade ut gråtandes den dagen.

Ringde upp till vårdcentralen direkt när jag kom hem och berättade precis vad som hade hänt och det enda svaret jag fick var:
Ja, vi kan inte göra något förrän dina provsvar kommit. Du får ju vara hemma en vecka utan läkarintyg. Prova att ring till sjukgymnasten.
Åh, tack. Precis vad jag ville höra när jag sitter med en trasig huvudhand…

Jag gör som sköterskan sagt och ringer till sjukgymnasten. Förklarar min situation och får till svars:
Han har sin första lediga tid den 22:e februari, funkar det?
…mm… Absolut.

Som att det inte räckte med att jag hade ramlat över deras fälleben, nu sparkar sjukvården på mig också.

Jag var så jävla ledsen och desperat. Ringde runt efter privata naprapater och kiropraktorer i grannkommunerna och den snabbaste tiden jag kunde få var den 8:e februari. Så det var bara för mig att sitta hemma i soffan som ett kolli. Med oförmåga att kunna göra någonting annat än att slöglo på serier.

Kraften i handen var borta i tre dagar. Efter att ha ringt en tredje gång upp till vårdcentralen fick jag prata med en sköterska om mina provsvar som äntligen hade kommit…

Ja, då ska vi se här… D-vitamin, ser jättebra ut. B12-vitamin, ser även det jättebra ut. Dina blodvärden ligger som de ska. Levern ser fin ut. Det är bara det sista provet som inte ser så bra ut…
*Okej, reumatism. Jag har reumatism?!!*
…men det kan bero på att B12-värdena inte är bra…
– Jo, fast det sa du ju nyss att de var?!
Ja, nej då kan det ju inte vara det. Äter du någon magmedicin?
– Nej, inget sånt alls?
Ja, nej då kanske det är bättre att du får en telefontid med din doktor istället så får hon ta upp det med dig. Ska vi se när hon har tid nästa gång…
*väntan*
…nästa fredag efter 16 är första tiden hon har för att kunna ringa. Skulle det gå?
– Om över en vecka?
Ja, det är nästa tid hon har.

Samtalet tog slut ganska direkt därefter. Jaha, ännu en veckas väntan nu då… …och det är troligtvis reumatism jag har. Men kul att sjukvården totalt prioriterar bort mig. …verkligen.
Den ångesten efter det samtalet var inte nådig om man säger så. Vaknade dagen därpå med näsblod.

Fredagen och helgen gick.

I måndags var jag på jobbet igen. Jag borde kanske inte varit det, men eftersom att jag inte har något förtroende för sjukvården längre och eftersom att jag redan varit hemma i en vecka så hade jag i princip inget val. Den dagen var en av de längsta och tyngsta dagarna på jobbet jag varit med om. Hela ryggen värkte och min högerhand skakade konstant. Bara att bita ihop. Samma sak upprepades i tisdags.

Igår, den 8:e hade jag min tid hos kiropraktorn på förmiddagen så jobbade bara i två timmar då. Ganska tillräckligt om ni frågar mig. Kom hem, bytte om och sen bar det av mot Gislaved och Alezzokliniken. Nervös och orolig var jag. Som tur var hade jag Tobbe med mig som mitt moraliska stöd. 

Fick fylla i ett formulär med frågor och efter en stund kom min kiropraktor och hämtade mig.
Vi gick igenom formuläret jag hade fyllt i och sedan gjorde han diverse tester, på sånt som reflexer, känsel, tryck och kraft. Han kände igenom musklerna och kotorna i ryggen och nacken. Ganska snart efter det kunde han ställa sin professionella diagnos.

Han kunde känna direkt att jag har muskelspänningar, en låsning i nacken och muskelknutar.
Mina domningar och svaghet i högerhanden beror på nedsatt nervfunktion, även det kopplat till nacken.

För första gången på flera veckor kunde jag ÄNTLIGEN andas ut. Nu kunde jag för första gången på länge se någon glimt av hopp om att detta bara är tillfällig värk som är relativt lätt att åtgärda.

Efter konstaterandet påbörjade kiropraktorn del 1 av sin behandling.
Knäcka kotor. Min stora skräck! Jag har aldrig besökt en kiropraktor tidigare av just den enkla anledningen att jag har galen fobi för knäckningar. Både när andra gör det och främst på mig själv.

Fick börja med att lägga mig på mage när han gick med sina händer över hela min ryggrad och tryckte till. Som tur var lät det inget när han gjorde det. Sedan var det dags för ryggliggande position, vilket jag visste skulle bli det absolut värsta! När han snurrar in mitt huvud i sina armar och vrider det åt sidan för att sedan rycka till… Alltså det ljudet!! Mår illa bara jag tänker på det. Fyyy fan! …och sedan åt andra hållet. Fick ligga kvar där ett bra tag efteråt på grund av yrsel, chock och illamående.

Det värsta är att jag måste uppleva detta minst tre gånger till!
Men men… Jag är på gång nu i alla fall. Det är ändå huvudsaken. Så nu har jag tider inbokade i tre veckor framåt. Ska träffa denna kiropraktor en gång i veckan och parallellt med det ska jag även på massage en gång i veckan. Kommer bli många turer på 27:an och min plånbok kommer bli några lax fattigare, men jag är verkligen beredd på att ge allt för att denna värk ska försvinna!

Idag mår jag som en potta skit med värk i precis hela baksidan av min kropp, men jag kämpar på här hemma med mina övningar och ispåsar som jag blivit tillsagt att göra. Förstår ju nu varför han ‘förbjöd’ mig att jag jobba i alla fall.

Imorgon ska jag på min första massage.

Bli den första att gilla detta inlägg.

2 thoughts on “Äntligen på väg!

  1. Det kommer att bli jättebra 👍.
    Ibland får man en känsla av att sjukvården är en pajas. Om kiropraktorn mot förmodan inte skulle fungera försök med någon som är bra på akupressur. kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *