Rengör mina sminkborstar

Detta inlägg är väl främst riktat till alla mina kvinnliga läsare, men jag diskriminerar ingen…
Är du man, hen eller en person som inte vill idetifiera dig med ett kön och som använder smink… – Enjoy!

Så… Handen på hjärtat nu, hörrni!

Hur ofta rengör du dina sminkborstar?!

Ska jag vara helt ärlig så har jag inte rengjort mina på över en månad tror jag. …ehee…
Idag tog jag i alla fall tag i att göra detta tråkiga, som man (enligt kunnigt folk) bör göra drygt en gång i veckan.

Självklart kan man köpa speciella medel för att just rengöra sina sminkborstar, men vill man inte lägga ner massa pengar på ännu mer produkter att fylla upp badrumsskåpet med, så har jag mina tips och trix på hur man gör sina borstar som nya med enkla medel som alla har hemma. Tänkte dela med av hur jag brukar göra när jag rengör mina sminkborstar…

1. Är det en borste med syntethår eller riktigt hår du ska rengöra?
Detta är ganska viktigt att veta innan du börjar rengöra. Oftast kan man känna ganska lätt om det är syntet eller inte, annars står det allt som oftast på förpackningen när man köper de. Priset på borsten kan även tala om ganska mycket. Är det en väldigt dyr borste är det mer troligt att det är riktigt hår.


Borsten jag använder här i exemplet är med syntethår.

2. Det ultimata medlet
Diskmedel! Det fungerar verkligen hur bra som helst när man ska avlägsna makeup från sina borstar.
Hade jag nu haft en borste med äkta hår är det vanligt hårschampo som gäller. Båda fungerar lika bra till vardera typ av borste.

Alltså: Syntethår diskmedel, Äkta hår  schampo

3. Let the magic happen!
Processen diskmedel vs. schampo är precis den samma.
Klicka ut lite diskmedel/schampo i handen och blöt ner din borste under rinnande vatten.

Snurra med cirkelrörelser borsten i handen tills det bildas ett (i detta fall) beige skum.

Skölj av handen och borsten i rinnande vatten. OBS! Här är det väldigt viktigt att tänka på att du inte vänder upp borsten så det kommer vatten in i fästet där håret sitter fast eftersom att det lättare kan skadas och hår kan falla bort. Se till att hålla din borste i en vinkel så vattnet rinner ner mot borsten.

Upprepa cirkelrörelsen i handen på samma sätt som innan och skölj några gånger tills det inte löddrar längre. Det är viktigt att allt medel försvinner från borsten. Är det fortfarande smink kvar på borsten efter detta är det bara att köra en omgång till tills de är helt rena.

Hade jag nu haft en borste med äkta hår, avslutar jag även med en omgång balsam.
Detta precis av samma anledning som att man har det i sitt eget hår – för att göra håret i borsten mjukt och smidigt.

Kläm ut det sista vattnet ur borsten, självklart med håret neråt. Ett tips om du vill att din borste ska torka lite snabbare kan du ta vanligt hushållspapper och krama den om borsten för att få ut de sista ”lösa” dropparna innan sista steget.

Voilà! Som ny! 

4. Uppställning!
Nu kommer vi till det sista och mest tidskrävande steget i denna lilla tutorial, nämligen att låta borstarna torka.
När du torkar dina borstar är det ännu viktigare än tidigare att du ställer dina borstar vinklade med håret neråt. (Ja, jag vet att jag tjatar, men det är faktiskt relevant!) Jag brukar använda mig av en liten handduk som jag rullar ihop till hälften där jag sedan ställer upp mina borstar.


Nej, jag använder verkligen inte alla dessa borstar samtidigt. Det är av ren lathet som det blev en hel raid med borstar idag eftersom att jag istället för att rengöra helt enkelt har bytt till en ny.

Varför man inte ska ställa ner de med skaftet neråt eller lägga de ner är av samma anledning sedan tidigare. Man vill inte ha vatten i fästet där håret sitter fast i själva borsten. Har det råkat tränga sig in vatten där kan det ta lång tid innan det försvinner om man ställer sina borstar fel och det kan sluta med att du blir tvungen att köpa nya när du upptäcker, nästa gång du sminkar dig, att du har mer lösa hårstrån än smink i ditt ansikte.

Syntethår torkar betydligt mycket snabbare än äkta hår. Låter man de torka över natten är de fit for fight redan morgonen efter. Borstar med äkta hår torkar på 2-3 dagar. Själv använder jag två borstar med äkta hår för puder, annars är syntet absolut att föredra.


…by the way, visst är mina fantastiska ‘unicorn’-borstar helt underbara?
Köpte dessa på Tradera för ett tag sedan. 10 borstar för 149 riksdaler.

…för er som inte är särskilt intresserade av rengöring och sminkborstar kan jag passa på att visa upp ett av mina senaste projekt medan vi ändå står och hänger i köksfönstret…

Igår googlade jag runt lite på hur man lyckas odla en avokado från grunden. Jag hade en planta när jag var yngre som levde ett bra tag och blev jättestor fram till för ett antal år sedan när min dåvarande sambo… *host* Sebbe!!! *host* …dödade den genom att bryta den långt ner på stjälken.

Efter att ha sörjt min lilla Alfons (som jag hade döpt den till då) är det hög tid att försöka igen! Har satt ner tre kärnor på tre olika vis som jag hittade. Håll tummarna för att i alla fall någon av dessa tar sig nu!


Lenny, Benny & Kenny i sitt fosterstadie. – Kämpaaa!!

Hoppas detta inlägg var lite av intresse i alla fall.

Puss & Kram !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Kära återseenden (med SnapChat-filter)

Denna helg har verkligen varit allt annat än lugn. Det är först idag som man kunnat dra på sig mjukisbrallorna och ta det lugnt i soffan. Haha! Men helgen har varit värd alla krämpor och besvär för jag har verkligen haft ett par toppendagar de senaste dagarna.

I fredags hade jag en extremt jobbig dag på jobbet med ilningar i ryggen, kallsvettningar och illamående.
Damerna på avdelningen mittemot reagerade till och med och tyckte att jag borde gått hem tidigare.
…men tji fick de. Jag härdade ut mina timmar med att packa tomtar och kunde med gott samvete ta helg.
När jag kom hem däremot störtade jag i soffan och jag var verkligen i valet och kvalet om jag skulle ställa in kvällens planer eller ej. Såhär i efterhand är jag så himla tacksam över att jag inte gjorde det.

I fredags kväll hade jag nämligen bestämt dejt med en av mina allra finaste vänner som jag av olika anledningar inte har kunnat träffa på drygt ett halvår. Min sockersöta lilla Ellen som jag i början av året gjorde en betydelsefull kompis-tatuering tillsammans med. Vi båda har kämpat oss igenom livet med samma sorts problematik och vi fann varandra för drygt fyra år sedan när vi båda var längst nere på botten. Så mycket vi har tagit oss genom tillsammans. Hon är den enda i min vänkrets som verkligen förstår mig till hundra procent och som jag vet att jag kan öppna mig för, vad det än gäller.

Kanske ett dåligt drag av oss att ses en lönefredag i Borås, men vi hittade i alla fall ett bord på Lilla Krogen där vi kunde sätta oss och uppdatera varandra om allt som hänt sedan vi sågs senast. Vi beställde varsitt glas drickbart och började prata tills magen kurrade, en och en halv timme senare, då vi delade på en pizza.

Efter att ha suttit ner ett bra tag tog vi en promenad till flipperklubbens nya lokaler. (Flipper är alltid givet när vi ses!) Nu ligger lokalen väldigt mycket närmare stan än tidigare. Större, luftigare och med ännu fler flipperspel. …det blev dock inte mycket spel denna gång med tanke på mina axlar och nacke. Vi pratade lite med ägaren i vanlig ordning och sedan avslutade vi kvällen med att bara gå runt och småprata på stan. …och ta selfies, förstås!


Min lilla Ellen och jag med diverse SnapChat-filter.

Igår… …var det ingen vanlig dag, för igår var det min kära pappas födelsedag!
Är det födelsedag måste man ha presenter och det var något jag totalt hade glömt bort i jakten på present till Tobbe. Det blev med andra ord en förmiddag vigd åt jaga presenter istället för en slapp förmiddag i soffan. Självklart var allt stängt i Tranemo så det var bara att styra kosan mot Gislaved.

Det blev en något desperat, men ändå ganska lyckad present till farsgubben som vi fick ihop. Jag är nöjd.
Vi köpte en en stor kaktus till honom och i krukan la vi tre mindre presenter som vi vet att han uppskattar att få;
en handkräm, en påse fin salt-lakrits och en burk med 5-56. – Problem solved!

Hem, fixa iordning allt, svira om och åka iväg till kalaset.
Visade sig vara fullt hus när vi kommer hem till mamma och pappa. Tror vi var tolv stycken totalt som trängdes bland sallader, frallor, paket, kaffe och tårta. Jag däremot hade bara en av dessa människor som jag fick lägga all energi på, och det var varken min pappa eller Tobben…

Så fort vi kom fram och hade parkerat bilen blev jag anfallen med kramar av min lilla Loke. Kusin-vitamin som jag inte träffat på ett år. Jag älskar verkligen denna lilla kille, men jäklar vilken energi! Tro mig, jag försökte hitta en mute-knapp nånstans på honom eller i alla fall en batterilucka där man hade kunnat lirka upp ett batteri, men icke. Jag lyckades säga ‘Grattis’ till pappa i alla fall, annars pratade jag nog inte med någon av de andra gästerna under hela kalaset. Haha! Yngst, men definitivt inte den som tog minst plats. …men han är fin. Han är jättefin, min lilla kille.

Självklart tog även vi selfies med SnapChat-filter. Vilket gick jättebra i början, tills jag och min glappkäft råkade nämna att jag har min morbror/hans pappa som kontakt på SnapChat. …då spårade det ut. Haha! När jag och Tobbe satte oss i bilen efter kalaset hade mitt batteri på telefonen sänkts med 67% och i loggen med min morbror var där över 15 skickade snaps. Som sagt, energi! Hade jag haft hälfen av den hade jag varit väldigt tacksam.


Första bilden vi tog vs. en av de sista (…innan han tog över telenoen och skickade ca 10 liknande bilder till sin far…)

Ah, näh… Nu ska jag återvända till soffan och katten.
Lyssna på regnet utanför och bara vila inför en ny arbetsvecka.

Hoppas ni haft en bra helg .

Puss & Kram !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Ett hemligt paket…

Hej på er!

Idag efter jobbet gick jag som vanligt svängen förbi postboxen och idag låg där något jag väntat på sedan dagen jag klickade hem det från nätet…

Min kära fästman fyller trettio nästa lördag. Jag vet inte hur många kvällar jag legat sömnlös och klurat på den där alldeles perfekta födelsedagspresenten till honom. Jag har verkligen haft huvudbry utan dess like den senaste tiden. Tänkt, kollat upp och filurat tills jag äntligen fann den. Presenten med stort P. Jag är så löjligt nöjd över vad jag köpt till honom. Har aldrig varit såhär nöjd över en present tidigare. Hade jag kunnat så skulle jag självklart avslöja för er vad det är jag köpt, men eftersom att jag vet att herrn brukar läsa min blogg så får det dessvärre vänta till efter hans födelsedag…

Åh, är så sjukt taggad på att se hans reaktion när han öppnar sitt paket.
Vill att det ska vara den andra september NUUU!

Som tur är så slutar jag mycket tidigare än Tobbe nu när jag bara jobbar 50% så jag hade massor med till för inslagning och tillverkning av födelsedagskort innan han kom hem. …och i vanlig ordning när jag ska göra något så behövde jag såklart inte göra det allena…


…Esther hjälpte som alltid gärna till med paketeringen… 


Ett hEmma-tillverkat kort senare så var allt klart. Nu är det bara att vänta till dagen D…

…och nej, kortet har inte något med innehållet att göra. …eller..?
Valde att göra ett Star Wars-relaterat kort av två enkla anledningar:
1. Tobben ÄLSKAR Star Wars, och speciellt den mörka sidan.
2. Det är kul att göra folk förvirrade. Eftersom att paketet dessutom har samma storlek som en DVD-box, så varför inte spela på det kortet liksom? – Japp, jag vet. Är fullt medveten om att DU läser och eftersom att jag här och nu har berättat att det inte är en DVD-box som du kanske var ganska säker på, så… Ja, vad är det då..?


Vad för perfekt present för min älskling är det som kan dölja sig innanför detta skal av presentpapper egentligen..?
– Time will tell…

Bli den första att gilla detta inlägg.

Tomtar och djur – en sammanfattning av veckan

Ja, denna vecka blev det inte mycket bloggande…
Har verkligen haft saker hela tiden i veckan så tänkte sammanfatta den lite kort i detta inlägg. Förhoppningsvis kanske jag kan komma in i en bra bloggrytm så snart jag kommit in i gängorna igen, nu när jag faktiskt börjat komma igång med att jobba.

Min första hela vecka på jobbet denna vecka. Även om jag ”bara” jobbar tre timmar per dag nu i början så är jag helt slut i kroppen när jag kommer hem därifrån. Stelheten och värken tar ut sin rätt, men *peppar peppar* det går faktiskt bättre! Ju mer jag håller igång med axlarna desto bättre. Så var det inte i förra veckan, men jag tror kanske att min teori om att jag hel enkelt bara är ovan stämmer. Jag hoppas det i alla fall.

Under dessa två första veckorna på jobbet har jag haft sällskap i form av en sommarjobbare vid mitt bord, vilket har underlättat något enormt. Både fysiskt men även till att få dagarna till att gå snabbt. Dessvärre drar skolorna igång imorgon och från och med nästa vecka kommer det bli väldigt tomt utan Felicia på andra sidan bordet. Jag är verkligen så fascinerad av den tjejen! 16 år, men så mogen för sin ålder. Vi har pratat i princip konstant under dessa två veckor och trots vår åldersskillnad på 14 år så kan vi prata om typ allt. Det har verkligen varit ett sant nöje att dela bord med henne. Önskar henne all lycka nu när hon börjar första ring på gymnasiet.

Förutom Felicia har jag jobbar med en rad andra filurer på fabriken, på väg till sin slutdestination i USA.
Bland annat dessa godingar ↓

Låt mig presentera: Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe, Joppe och Joppe.

Jag har även känt mig extremt duktig under veckan som gått. Duktig för att vara mig i alla fall – latmasken herself.
Visst, det är inte så värst långt mellan jobbet och hem. Strax över två kilometer ungefär, men jag har varje dag denna vecka gått den sträckan vilket känns skönt både fysiskt och psykiskt. (…och vet ni! Trots att det var helg igår så blev det även en promenad då med. Det ni!)

Fysik i all ära, men det bästa med mina promenader från jobbet har ändå varit alla fina möten jag fått.
Gångvägen vid sjön verkligen kryllar av katter! Har mött fem olika katter bara under den senaste veckan.
Vissa skyggare än andra. Denna otroligt mysiga donna var däremot allt annat än skygg när vi delade en gosig stund tillsammans…

…lilla fluffboll!

Jag har även hälsat på mindre gosiga och håriga, men ack så fina individer efter jobbet denna vecka…

 

Till sist… Den absolut största anledningen till varför bloggen kommit i skymundan denna vecka…
Jag har nämligen lyckats få fram mina tuschpennor igen! Tror ingen är gladare än jag för det. ÄNTLIGEN har jag lyckats hitta motivation och inspiration till att skapa och rita igen. Fortfarande inga stora teckningar som förr, men det tar sig och suget finns där.

Jag är nog snart tillbaka på allvar igen. Jag riktigt känner hur det drar i min kreativa ådra. …vart den nu sitter i kroppen..?
Min framtidsdröm som barnboksillustratör blir bara starkare och nog börjar väl mina teckningar likna något åt det hållet? Tänker satsa järnet nu på att få ihop en bra portfolio inför att på riktigt klättra närmare mitt mål. Hjärnan är full av idéer till potentiella barnbokskaraktärer.
Som ni kanske förstår så kommer jag välja att inte lägga upp alla mina alster för allmänheten, men här är några i alla fall.

Samma bilder som jag postat på Instagram (@webbsemlan) i veckan, men ändå. Är speciellt nöjd med mina gråa djur.
Det blir verkligen en helt annan känsla när man skippar de svarta konturerna, något jag sällan gjort tidigare, men som jag troligtvis kommer fortsätta på.


Vad tycker ni kära läsare? Vilken stil skulle ni föredra i en barnbok? Med eller utan konturer?

 

Hoppas ni haft en bra vecka och helg !

…förhoppningsvis kommer jag uppdatera lite bättre nästa vecka.

Puss & Kram !

Bli den första att gilla detta inlägg.

En lördagstur till Mandy’s Diner

Igår eftermiddag var det ‘fullt ös medvetslös’. …nästan i alla fall.
Mina föräldrar skulle iväg på fest och eftersom att Niklas, min lillebror, hade hemmahelg denna helg så fick han helt enkelt hänga med oss så han slapp vara själv. Jag och Tobbe åkte och hämtade honom hos föräldrarna strax innan tre. En snabb vända hem till lägenheten innan vi mötte upp min storebror och hans flickvän. Idag planerade vi nämligen att ha en syskondejt i all sin prakt med mat i ren 50-talsanda.

Drygt 4 mils bilfärd senare anlände vi till vår destination – Mandy’s Diner!


Mina två fina herrar, på plats för att äta burgare.

Vi beställde in mat och dryck. Självklart skulle Nicke ha öl.
…jag vet nog ingen som är så tokig i öl som denna kille.



…och det som inte får plats i glaset sveper man såklart direkt ur flaskan. Inga konstigheter liksom.

Jag var den enda i sällskapet som aldrig hade varit på Mandy’s innan.
Jag gissar att det var jag som blev mest fascinerad av inredningen och alla retro-detaljer inne i den lilla restaurangen.
Förstår verkligen varför folk vallfärdar hit och varför man bör boka bord i tid.

Kolla bara den länga hyllan i fönstret, full med gamla plåtburkar från 50- och 60-talet:

Efter maten var det ingen av oss som var särskilt sugna på efterrätt.
…jag menar, när man lyckats trycka i sig en ”liten” 200 grams-burgare med tillbehör så är man ganska belåten.

Mina kära bröder var däremot fortfarande törstiga så de beställde in varsin drink efter maten…


Världens lyckligaste lillebror.  

Efter maten återvände vi hemåt igen. Vi sa tack och hej till Krille och Lina för sällskapet på Mandy’s och fortsatte kvällen hemma hos oss. Det blev en fullspäckad kväll med Wii, YouTube-klipp, film och popcorn.
När Niklas totalt hade utklassat Tobbe på Wii Bowling så bestämde vi oss för att varva ner lite med popcorn och första Jönssonligan-filmen.

Klockan började bli sent och vi alla tre satt tillslut och gäspade ikapp. Vi plockade ihop våra saker och åkte hem till föräldrarnas hus och var där istället. Blev mycket kaffepimplande för oss som inte är vana vid att lägga oss efter klockan 22… Tillslut var det dags att agera taxi åt mamma och pappa när vi hämtade de från galejet de varit på hela kvällen.

Vi skjutsade hem de och sen åkte vi raka vägen hem. Som två zombies gjorde vi våra kvällsrutiner innan vi slocknade som två ljus i sängen. Det var minst sagt en intensiv eftermiddag och kväll vi hade igår. Jag har nog ännu inte återhämtat mig riktigt. Huvudsaken är att Niklas hade en fin och minnesvärd kväll igår, vilket jag fått bekräftat att han hade via mamma i förmiddags.

Ja, det var det. Nu ska jag fortsätta vila min nacke lite.
Imorgon är det jobb igen som stundar och direkt efter det ska jag på akupunktur.

Vi ses !

Bli den första att gilla detta inlägg.

H.O.P.E.

Hold On, Pain Ends

…I really H.O.P.E. so…

Igår var jag hos min sjukgymnast igen. Denna gång med betydligt mycket mer smärta än senast.
Det blev ett långt besök denna gång. Tredje besöket där jag fått medicinsk akupunktur. Denna gång med fyra nålar samtidigt som hon skruvade på istället för en åt gången som tidigare. …och ja, det gjorde förbannat ont, men värken jag har konstant annars har fått mig betydligt mer smärttålig. Är det inte fascinerande ändå hur mycket kroppen både kan anpassa sig och förtränga? Under de senaste behandlingarna har det varit nästintill outhärdligt. Igår när det var tre gånger så mycket smärta så kunde jag stå ut med det utan allt för mycket klagan. Kroppen alltså…

Förutom nål-behandlingen gick vi även igenom ställningar och positioner att tänka på under tiden jag arbetar, samt tips på bättre sovställningar när jag ska sova. Nätterna denna vecka har varit i princip sömnlösa på grund av värken. Provade några av hennes tips inatt, men tyvärr utan bättre resultat. …eller jo, jag lyckades somna in ganska snabbt, men vaknade inte långt där efter igen. Vet inte om det berodde på nya tipsen eller på tidigare sömnbrist..?

Idag på jobbet skulle jag testa de nya ställningarna var tanken. Fick lära mig hur högt jag ska ha bordet när jag sitter respektive står och så vidare. …blev ju inte riktigt så dock. Smärtan jag hade igår när jag kom hem från Vårdcentralen var total kalabalik. Det ilade, värkte och domnade i hela nackpartiet. Sömnen därpå har vi ju redan påpekat… I morse gick jag upp i vanlig ordning, drog på mig arbetsbyxorna och gjorde mig redo att gå till jobbet. När jag borstade tänderna kom ilandet från igår tillbaka. Att sminka mig idag kunde jag ju bara glömma! Hur fasen skulle jag kunna jobba när jag inte ens kan få upp händerna till ansiktet? Det var bara att vinka av Tobben till jobbet, värma upp min vetekudde, slänga mig på soffan och höra av sig till jobbet. Ja, idag var jag hemma. Klarade av att kämpa mig igenom fyra dagar innan kroppen sa ifrån totalt.

Så, vad beror denna återkommande smärta på?

Min sjukgymnast kunde inte ge mig något svar på det tyvärr. Bara att det till 99% beror på något med jobbet.
Än en gång fick jag höra det som alla mina tidigare kontakter inom vården har sagt: ”Du borde byta jobb.
…något som är extremt mycket enklare att säga än att göra. Vette fasen vad jag ska ta mig till?!

Jag ska tillbaka till min sjukgymnast på tisdag igen. Har det inte blivit bättre tills dess ska vi börja kolla på andra metoder och sätt att lindra smärtan på. Tills vi ses igen ska hon dessutom prata och rådfråga med min läkare. Själv kör jag på med min vetekudde och övningsprogrammet, (de övningarna jag fixar), under helgen och början av nästa vecka. Vi får helt enkelt se vad tiden utvisar, vad mer kan man göra i nuläget?


Lånad bild från Google, i brist på något annat att lägga upp…



Ha en fin helg på er så hörs vi !

Over & Out 

 

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Överraskad på jobbet…

Ja, då har man gjort en halv vecka på industrin nu. På halvtid för visso, men det känns i kroppen att man lyckats vänja sig av arbetsställningarna man hade för ett halvår sedan. → Mvh, min rygg värker så jag bara vill gråta sönder. Jag vill ju hoppas att det är för att min kropp är ovan, men är supernojig över att min rygg kanske inte läkt klart som den borde och att mina diskar i ryggraden åter igen klämmer på en nerv.

Flera gånger varje dag har jag fått små kallsvettningar och overklighetskänslor när det ilat till i ryggen. Sömnen existerar knappt. Inte för att jag lyckats sova bra innan, men nu är värken där och pulserar oavbrutet. Efter att jag gjort mina timmar och promenerat hem har jag behövt bolla upp mig med kuddar i soffan för att inte svimma. Imorgon ska jag till min sjukgymnast igen. Jag hoppas att hon kan svara på varför min kropp reagerar som den gör. Är det ren ovana eller har jag fortfarande bestående problem? Vi får se imorgon. Självklart uppdaterar jag om läget här.

Nu till något betydligt mycket roligare som också har med jobbet att göra…

Idag på frukosten när jag i vanlig ordning satt och åt min frukostmacka hör jag att det sjungs ”jag må hon leva…” bakom mig. Jag ser mig om runt bordet med hela ansiktet format till ett frågetecken. Vad händer?
När jag vänder mig om ser jag att Nettan, Sabiha och Thomas kommer in genom dörren med världens korg i famnen…


Alltså… Ser ni!  
Mina kära kollegor har kommit ihåg min 30-årsdag och samlat ihop pengar till denna välfyllda korg.


…och som sagt, välfylld var ordet!

Jag var paff när de kom in med denna stora och tunga korg fylld med godsaker.
Säga vad man vill om jobbet, men utan mina fantastiska kollegor där hade jag inte stannat en sekund. Det är trots allt de som gör att man orkar kämpa på. Jag har aldrig klarat av att stanna på ett och samma jobb i mer än ett och ett halvt år tidigare, här är svaret på varför jag stannat här.  <3 Den kärlek,  omtänksamheten och uppskattningen som man får av de människor som man trots allt spenderar sina vardagar mest med är värd så otroligt mycket.

…sen att denna present verkligen var överdrivet mycket… Haha!
Spana in innehållet i lådan liksom:

  

• 2 flaskor cider
• 2 flaskor öl
• Chips
• Gryt-popcorn
• Cashewnötter
• Toffifee
• Maltesers
• Daim
• Twist
• After Eight
• Mjölkchoklad
• Ahlgrens bilar
• Waffels
• Kex
• Cheez Dippers
• Ölkorv
• Salami Sticks
…jag har säkert glömt något!

Igen… TACK SÅ OTROLIGT MYCKET!!


…sen kom såklart Esther i vanlig ordning och fotobombade med fula grimaser när jag skulle ta kort.


Måste ju bara avsluta med denna fantastiska skylt/tavla som jag fick med det hela också.
Självklart gjord av saker från jobbet, så som trätappar. Haha! Alltså Nettan!

 

Puss !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Uppgradering 3.0

Jaha ja… Drygt 12 timmar kvar innan semestern är över och man hoppar i sina gamla arbetsbrallor igen.
Om jag har ångest..? Haha.. Eh… …ja…

I helgen har jag i alla fall kunnat skingra tankarna kring industrivardagen. I fredags fyllde jag år. Woop woop!
30 bast. Helt galet. Jag har blivit så firad av mina nära och kära hela helgen.  (därav detta något fördröjda inlägg)

Firet började i fredags förmiddag när jag och Tobbe anordnade ett litet kladdkakekalas här hemma för våra föräldrar.
Så himla glad över att mina kära svärföräldrar pallrade sig hit ut till Tranemo för att fira lilla mig och umgås.


Är det kalas så är det. Självklart hade vi både sifferljus, vimplar och serpentiner.

En jättemysig fikastund och så himla fint att umgås med bådas mammor och pappor samtidigt.
Självklart inkluderades även presentöppning i firandet…

Fick så himla många fina och bra saker! Både användbara och roliga.
Älskar att mina svärföräldrar verkligen har anammat min fascination för unicorns!
(Känns som att de är de enda som har förstått det dessutom.) Haha!

Jag hade tre saker jag önskat mig i år; en potatisstomp, en knivslip och en levande unicorn.
Jag fick de två förstnämnda sakerna av mina föräldrar. Den sista kan vara ganska knepig att både hitta och sedan ha i en lägenhet så det var kanske tur att jag inte fick en ändå när allt kommer kring. …men jag fick en unicorn-mugg och ett mobilskal med en ”batcorn”.
Mobilskalet var så himla klockrent på flera sätt! Dels för att jag hade slängt mitt förra mobilskal tidigare på morgonen, och sen älskar jag ju både Batman och unicorns. Kan det bli bättre liksom?

Utöver det fick jag även bäddset, en plåtburk, ritblock och en fin krukväxt.
Tack igen, fantastiska människor för alla presenter! Ni hade verkligen inte behövt, men jag uppskattar allt något enormt!

Efter kalaset kramades vi hejdå med päronen och svirade om till mjukisar för att bara vila inför kvällen.
Kanske bara en halvtimme efter att våra gäster gått, plingade det på dörren igen.
Där ute väntade ett jättefint blombud med ett väldigt spännande kort…


Jag är SÅÅÅ nyfiken på vad de har i görningen alltså! 

Tusen tack, mina älskade bästisar!
Vad skulle jag göra utan er, Emelie och Sebbe?

…ja, jag har ju inte berättat vad jag fick av Tobben i födelsedagspresent än..
Eftersom att jag gillar upplevelser (fick en kamelridning och finmiddag av min kära förra året) så blev det förstås en sådan även i år. Vid 18-tiden åkte vi nämligen till Ulricehamn och Uport-festivalen!

Så himla bra tajming att den låg just på min födelsedag och att just de artister som jag ville se, spelade samma dag.
Vi klädde oss varmt, svepte över oss våra regnkappor och rullade iväg. Inte så mycket folk när vi kom dit, vilket var väldigt skönt. Vi kom in precis lagom till att Linnéa Henriksson spelade sin hit-låt ”Lyckligare nu”. Efter att Linnea klivit av scen sprang vi på Isac, en kompis här ifrån byn som gick all-in med camping och allt. Vi hängde med honom till sin husvagn där vi blev bjudna på varsin öl innan det var dags för nästa artist, Miss Li.


Fantastiska lilla Miss Li bjöd på ett grymt bra uppträdande!

Efter Miss Li, värmde vi oss med varsin kopp kaffe. Även denna, precis som ölen – gratis. Alltså det är rätt bra att känna folk va… David, som hade kaffevagnen är min kompis storebror, samt att jag hjälpte honom att designa en kaffe-etikett för några år sedan. Varsin gratis-kaffe var ju givet!

Näst på tur upp på scenen var Näääk & Nimo. Perfekt med lite Hiphop för att få upp värmen.

…efter hiphop kommer pop, som man brukar säga…? …eller..?
Nåväl, nu var det i alla fall tid för artisten med stort A på min lista; Veronica Maggio!
…även främsta skälet till varför Tobben gav mig biljett hit. Så många gånger som jag varit på väg att se henne live, men varje gång har det alltid varit något som strulat. Senast var när hon uppträdde på Liseberg. Jag kom så långt som till ingången när vakterna stoppade oss på grund av att det ”redan var för fullt i parken”. Kul… Har såklart även hoppats på att hon kanske skulle gästa någon av Håkans konserter jag varit på, men aldrig. Så i fredags slog en av mina drömmar in – jag fick äntligen se en spelning live med Veronica Maggio! …och WOW vad bra hon är!


<3 <3 <3

Hög på lycka och endorfiner blev det såklart lite ‘dansa pausa‘ med självaste Panetoz innan vi åkte hemåt igen.
…och tur var väl att vi inte stannade kvar för precis när vi lämnade festivalområdet öppnade sig himlen totalt.


Sista bilden från Uport på Panetoz – Puss & tack för en fantastisk dag och kväll, min älskade sambo och hjärtevän!

 

Jag är helnöjd med min födelsedag !

Igår blev jag ännu mer firad när vi hade lite kalas hemma hos mina föräldrar tillsammans med mina bröder och morföräldrar.
Tog inga kort igår dock, men det var en kakfest utan dess like och jag fick med mig ännu mer presenter hem i form av blommor, en rejäl verktygslåda och ett armband som min lilla ögonsten till kusin hade pärlat till mig.

– Tipp topp!

Hoppas ni haft en bra helg ! 
Puss & Kram!

Bli den första att gilla detta inlägg.

En dag på västkusten

Igår bestämde vi oss för att ta en liten roadtrip ut på E6:an norr om Göteborg till den Bohuslänska kusten.
Sagt och gjort så kokade vi kaffe, hällde upp det i termos, gjorde i ordning varsin macka och satte oss i bilen.

Vårat första stopp, och även vår fikapaus blev nedanför Bohus Fästning, söder om Kungälv.


Min fina man, mackor och min egendesignade takeaway-mugg.

Vi trodde att vi skulle vara själva och avnjuta vår fika, men icke sa Nicke, för här samlades visst både extremt närgångna duvor och nyfikna bräkande får. Det är väl alltid kul med lite sällskap i och för sig. Haha!


…som sagt, närgångna var ordet…

Efter fikan packade vi ihop våra saker och åkte vidare. Vårat mål var att ta oss till Smögen.
…vilket vi även gjorde, men dessvärre var det totalt knökat med människor och inte en enda ledig parkering någonstans på ön. Vi fick helt enkelt åka tillbaka över bron igen och andas in lite havsdoft i blåsten vid utkiksplatsen istället. Så kan det vara. Man kan ju inte ha tur jämt..?


Vi hade i alla fall tur med vädret…

Efter denna lilla ”flopp” så bestämde vi oss för ett besök på ‘Nordens Ark‘, strax utanför Lysekil.
En djurpark som ingen av oss hade varit på tidigare.

!! Här ångrar jag grovt att jag inte tog med mig min kamera!
Bilderna hade blivit så mycket finare om jag hade haft chansen att zooma in och så vidare.
Ber om ursäkt redan här för extremt usel bild-kvalle. Alla foton är tagna med min mobilkamera.
Alla utom den sista som är tagen med Tobbens…

Parken är uppdelad i olika sektioner; vilda djur, våtdjur, fåglar, rovdjur och lantdjur.
Bland de vilda djuren fick vi bland annat se dessa:


Varg. …om ni kan se den? Den är ganska väl kamouflerad. …min pixliga mobilkamera gör det inte lättare direkt.


Manvargarna hade vi turen att se enbart för att vi kom precis lagom till matningen.


…och favoriten nummer ett bland exotiska djur: Röd panda/Kattbjörn/Mindre panda! (kärt barn har många namn)

..!!!
Sen kom vi till rovdjuren och här vill jag verkligen höja ett pekfinger!
Jag har ju tidigare här i bloggen nämnt att jag är emot djurparker och grejen med att skeppa hit massa exotiska djur, låsa in de i ett häng för att vi människor ska ha något kul att titta på… Igår fick jag se sånt jag önskade att jag aldrig skulle få behöva se!

Parken i sig är fint benägen i en i princip vanlig svensk, backig skog. De flesta djuren hade gott om plats att vara på. Speciellt vargarna som hade hur mycket yta som helst att springa runt på. Jag klagar inte när man kan se på djuren att de är till freds med sin livssituation i en miljö som har efterliknats den som de skulle haft ute i det vilda. Så som vargarna, de lever i svenska skogar och de hade som sagt stora ytor att vara på. Men så kommer vi till rovdjuren och geparderna. Usch, det gör (rent utsagt) SÅ JÄVLA ONT att se dessa annars så pampiga djur vara instängda i häng som inte är större än ett vardagsrum. Där de går en och en, fram och tillbaka längs gallret helt sönderstressade i en vanlig svensk barrskog. Hur tänker man?!! De stackars själarna med slokande svans, öronen bakåt, flåsande och morrande av ren och skär panik. Aldrig i livet att jag vill vara en del av de som stöttar sånt. ALDRIG!

…inte nog med det så har parken en träbro som går över dessa yttepyttesmå häng där geparderna vankar av och an. Dum som jag var så tittade jag ner på de, och vad tror ni man ser då? JO, nåt jävla rövhål (ursäkta ordvalet) har slängt ner en PET-flaska varpå ena geparden hade lyckats tugga i sig halva. HALLÅ?! Var fanns djurskötarna? Tror inte jag såg en enda under tiden vi befann oss i parken. Varför finns det inte skyddsnät under bron så att idioter som tycker det är kul att plåga djur inte ska ha möjlighet att göra så? Jag blir så förbannad, irritrerad och ledsen på samma gång. Efter att ha sett detta djurplågeri försvann min motivation till att titta på djur i bur TOTALT! De geparderna kommer inte bli gamla om ingenting händer snarast.

Avslutningsvis gick vi en promenad till lantdjuren för att träffa de gamla traditionella djuren.
Höns, kaniner, kor, getter och… FÅR! Både jag och Tobbe fastnade länge inne i fårens klapphage där vi verkligen hittade oss en ullig liten vän att kära ner oss i.


Det var jättemysigt att sitta i gräset när fåren gick och betade runt en.


Våran nyfunna vän. Hade vi kunnat hade vi utan tvekan snott med oss denna mysgalna ullboll hem.

Det blev en lång dag i både med- och motgångar
kan man väl sammanfatta det hela med…

På återseende!

 

Bli den första att gilla detta inlägg.