Parkfestivalen på Parkudden

En positiv sak när man är sjukskriven är ju att man har möjlighet att gå på dagsevent som man annars hade missat om man var på jobbet. …som idag till exempel, när LSS-verksamheten runt om i Västsverige, anordnade sin Parkfestival på Parkudden här i Tranemo för tredje året i rad.

Trots regn och kyligt väder så lyser dessa underbara och fantastiska människorna upp och värmer starkare än solen.
För mig är det ren lycka att få se deras framträdanden, med passion och glädje.  Det är så himla genuint och direkt hjärtträffande. …deras mod att våga ställa sig på scenen och leva ut, deras talanger och enorma energi får ju ens hjärta att totalt smälta.

Självklart gick jag dit mest för lillebrors skull och visa honom mitt stöd.
Jag är väldigt glad att jag gjorde det, hade egentligen bestämt mig för att stanna hemma med tanke på vädret,
men efter att ha sett honom så ångrar jag inte mitt beslut ett dugg.


Under flera veckor har killarna snickrat ihop sin scenografi inför framträdandet av De Vet Du’s mello-låt: Road trip.

Sedan löpte Niklas sånggrupp ‘Alla kan’ vidare med en hel kavalkad av låtar från scenen.
Allt från Spice Girls, Fame och Gyllene Tider, men mest hjärtsnörpande var när Niklas framförde ‘För kärlekens skull’, solo.


Ett litet kollage av Niklas framträdande. Jag är väääärldens stoltaste storasyster. Frågor på det?  

Förutom Nicke och alla underbaringar från Tranemo som jag stötte på, måste jag även nämna det mest hjärtliga mötet av dem alla idag. För ca 9-10 år sedan arbetade jag som personlig assistent i Borås till två killar som då gick på Almåsgymnasiet.
Idag, så många år senare träffar jag en av deras klasskamrater här i Tranemo som fortfarande kom ihåg mig och mötte mig med en stor och härlig kram när våra blickar möttes.
När vi kramades sa jag till honom: ”Jag har ju saknat dig, Johan.
varpå han viskade tillbaka; ”Jag sakna Emma också”…  Är det inte helt hjärtskärande så säg? Efter 9 år?!!
Vi dansade till nästan alla låtar tillsammans efter det. Underbara lilla Johan.

Ah, mitt hjärta är helt uppfyllt av kärlek och lycka nu.
Rundar av inlägget med en mysig bild på Ulfs framträdande.


Okej, lite pinsamt att såhär pass nära inpå, inte minnas vilken låt han framförde får mig att skämmas lite.
Minns i alla fall att han var en stjärna på scen. En riktig entertainer den där lille Uffe. 

Allt för mig för denna gång. Ber om ursäkt för kass bildkvalité.
Skyller på ljuset och fel kamera-inställningar, samt en väldigt studsig lillebror.

Puss, kram & kärlek!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Säg ett datum, vilket som helst!

Vissa datum klappar ens hjärta lite mer för än andra.
Idag, den 29e maj är ett datum som alltid kommer att vara förknippat med tre komiker i papier mache-kostymer.
De koreanska adoptivpäronen från NileCity som nog tog majoriteten av svenskarna med storm under 90-talet med deras
tolkning av Lou Reeds låt ‘Walk on the wild side’. Haha! Fortfarande lika underbart.
Vill ni se klippet kan ni alltid klicka HÄR.

Jag valde att hylla dessa underbaringar med en liten illustration, dagen till ära!

…take a waaahk on the waaahsaaa…

Puss & Kram!

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Tintin-samlingen växer…

Hej!

Min lilla Tintin-samling här hemma har verkligen börjat växa på allvar nu.
Mitt första Tintin-objekt var, såklart, hela serien på DVD. Därefter har jag via loppisar lyckats hitta ett flertal Tintin-vinyler & tre original av samlarbilarna. Jag har en tjock och ganska exklusiv bok om serien, samt även köpt till glasunderlägg och koppar i nyproduktion. 

Vad jag under hela min tid varit ute efter, och det jag ALLTID letar efter när jag är på loppisar är förstås seriealbumen i originalutgåva från 1960- & 1970-talet. Innan i torsdags hade jag aldrig hittat någon som var både original och till ett humant pris.

Kan man kalla det ren och skär tur när man av en slump stöter på en retrobutik för spel, filmer, musik och serier,
som har flera av dessa fantastiska original för ynka 49 kronor styck? …för i så fall var det precis det jag hade i torsdags!

Jag kollade igenom albumen och granskade årtalet på de en liten stund och valde ut fyra av alla album som jag kände att jag verkligen ville ha. Jag var som en liten flicka när jag överräckte böckerna till mannen i kassan. Vi pratade lite Tintin, jag betalade och vi gick tillbaka till bilen. Precis efter att vi satt oss fick Tobbe mig att tänka till en extra gång. …hur stora är oddsen att jag kommer springa på ett sånt här erbjudande igen?
Precis… Så vi travar in igen och jag plockar till mig fem album till. Tillbaka i kassan tjitt tjattade jag lite med herrn i kassan igen, han frågade om det var några speciella album jag var ute efter. Självklart har jag två album jag vill ha som väger liite tyngre än mina resterande jag har nu. ‘Mystiska Stjärnan‘, den har alltid varit en favorit sedan barnsben och så förstås ‘Tintin i Kongo‘, mest förstås för att den känns omöjlig att få tag på efter att den förbjöds i Sverige.
Kassa-mannen skrev upp mina önskemål tillsammans med mitt mobilnummer och lovade att höra av sig om det skulle vara så att han lyckades få in någon av dessa till butiken. Ah, jag var (och är än!) så löjligt lycklig över detta fynd! Att han i kassan dessutom gav mig reducerat pris och praktiskt taget ‘gav’ mig ett av album, gjorde såklart inte det hela sämre.


Här är de nio album jag nu äntligen har i mina ägor!
Mest stolt är jag över den tidigaste ‘Tintin i Tibet‘-utgåvan och att jag hittade båda delarna av ‘Månen tur och retur

 

 Tintin in my !

Bli den första att gilla detta inlägg.

Jag ser fågeln, som river upp Världen

Denna vecka som varit har Tobbe varit hemma från jobbet, vilket har inneburit att vi har kunnat hitta på saker
som andra använder sina helger till. …så som att gå på Universeum till exempel, eller att åka på roadtrip upp till Hornborgarsjön!

Universeum

I tisdags tog jag och Tobbe en förmiddag ihop med Robin och Carro in till Göteborg för en djupdykning i havsmiljö och svettig regnskog.
Ska jag vara riktigt ärlig så känner jag mig mest lurad när jag besöker Universeum, man har ganska höga förväntningar när man betalar dyrt inträde, men denna gång såg vi inte ens till en enda apa inne i regnskogen.
…okej, det kan även vara så att jag mest var bitter på mig själv och min rygg också. Insåg ganska snart att alla dessa temperaturskillnader som är genom hela bygget inte alls var något som min ryggrad tyckte om. Hela besöket blev mer eller mindre bara en kamp om att ta sig runt för min del. Väldigt trist. Men men… Vi var där i alla fall.

Det mest unika vi (eller i alla fall jag) såg var nog den där människoliknande gestalten i vattnet.
Hittade ingen informationsskylt om den, så vad det är får jag låta vara osagt, men en vänlig själ som delade med sig av sin mat var det.

Vi såg även inglasade sengångare som sov inne i regnskogsdelen,
samt en jättefin svart fågelart som jag dessvärre inte heller hittade namnet på.


Bild 1 – Den där människoliknande filuren, Bild 2 – Sengångarna
Bild 3 & 4 – De skimrande vackra fåglarna inne i regnskogen.

Efter Universeum åt vi förstås hamburgare på Göteborgs bästa Burgersons!

 

Hornborgarsjön

Till skillnad från vårat Universeum-besök (där jag bara hade min mobil att ta kort med) så lyckades jag komma ihåg att packa ner min ‘riktiga’ kamera när vi tog vår roadtrip igår mot Hornborgarsjön. Något jag är väldigt tacksam över.
– Är så förälskad i zoomen på min CoolPix!

Vi startade vår resa här hemifrån (NÄHÄ?!) och gjorde vårt första stopp på Basta Kvarn i Blidsberg för lite fika.
Egentligen förstår jag inte varför detta café är så enormt populärt, men det är kanske för att jag så gott som är uppvuxen i Blidsberg..? Nåväl, en dricka och en macka rikare i magen fortsatte vi vår färd på småvägarna mot Hornborgarsjön.

Raka spåret mot Falköping, därefter åkte vi via Vilse-Kleva, Östra Tunhem, Gudhem och till sist Broddetorp.
Alltså vilken underbar väg att åka på en varm försommardag! Man lurades många gånger av slätterna och känslan av att man befann sig nära kusten omkring Halland/Skåne. Så himla vackert!

Väl framme var det dags för fågelskådningen!
Självklart fanns där inga tranor kvar, men det gjorde inte oss så mycket. Det fanns ju flera andra fågelarter som var minst lika fina att se. Svanar, skrattmåsar, doppingar, gäss, svalor och sothöns med flera…


En ruvande liten sothöna som vaktade boet medan partnern letade bomaterial. Så himla söt!


Knölsvanen som på andra bilden fick sällskap av en skrattmås.
Tycker svanar är otroligt charmiga, men jag iakttar de väldigt gärna på håll så som jag gjorde igår.

 

Hmm… Upptäckte precis att upplösningen på bilderna inte alls blir den samma på det publicerade inlägget
som de är här där jag skriver..? Konstigt! Kanske är bra också. Jag vet inte, hur som haver så är jag i alla fall
nöjd med mina bilder från Skaraslätten.

Ska verkligen komma ihåg att ta med mig min kamera på kommande utflykter i fortsättningen.
Bilderna blir verkligen så mycket bättre!

Det var allt för mig och mina fåglar för denna gång.

Oh, just det ja!
På vägen hem från Skaraborg förde slumpen oss samman med en helt otrolig liten butik,
där det råkade ryka några kronor från mitt konto… …men mer om det i nästa inlägg.
Tror jag vet nån av mina läsare *host* Svärfar *host* som kommer tycka om mina fynd.

 

Ciao!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Throwback Thursday – 3 minnen från Göteborg

Blev ett lite senare inlägg idag.
Har inte varit hemma och tänkte inte på att förbereda ett inlägg tidigare.
Så kan det vara, men eftersom att det är torsdag så kör vi såklart en liten TBT i vanlig ordning.
Idag på temat ”Minnen från Göteborg”.

Bodde i Göteborg under ett antal år, så det finns hur många minnen som helst, men här är tre stycken jag valt ut för idag…

 

Min korta karriär som barista på Le Pain Francis

Ja, den karriären blev verkligen kort.
Kan erkänna att jag inte ens ville ha jobbet från första början, men är man inskriven på Arbetsförmedlingen
så måste man ju tacka ja till alla arbeten som erbjuds.

Min första dag började i panik med att jag både försov mig OCH missade spårvagnen.
Vilket gjorde att jag blev ca 30-45 minuter försenad. Första dagen(!!)
Som ett ‘straff’ för det av min arbetsledare fick jag börja med att stryka skjortor inne i en liten skrubb. (Yay…)
När alla skjortor var strukna och upphängda på galgar var det dags att komma igång med det ”riktiga” jobbet.
”Gör en Café au lait till mig.” – beordrar min arbetsledare mig.
– ”Ehm… Ja, absolut. Hade jag vetat hur man gör så hade jag fixat en på en gång…”
Han snickrade snabbt ihop en kaffe latte till sig själv och tyckte nog att jag borde hängt med precis i svängarna.
…vilket jag såklart inte gjorde. Blev till att försöka lära sig skumma mjölk i 30 min innan caféet öppnade och det var dags att ta emot kunder.

Det var en extremt hektisk första dag med att både lära sig kassan och memorera kaffesorter.
Tror hela det tuffa tempot berodde på min försening på morgonen.

Jag kämpade mig igenom ca 3 veckor med stress och lunch-köer ut på gatan innan både jag och mitt mående sa ifrån.
Detta sitter fortfarande i och än idag avskyr jag denna kedja och sätter aldrig min fot där igen.
(Jag vet att det är dumt att hänga ut märken/loggor osv, men jag står verkligen för det!)


Ärligt talat, jag klädde inte ens i de där skjortorna och långa randiga förklädena… 

 

Bokmässan 2010

En av få bokmässor som jag väldigt väldigt gärna ville gå på.
Jag lyckades få biljetter i sista sekund av en vän som jobbade med Bokmässan. Så himla fint!

Jag hade tre författare som jag väldigt gärna ville byta ord med; Morgan Larsson, Kjell Eriksson och Morgan Alling.
Mina tre författarhjältar vars böcker jag lyckades plöja igenom väldigt snabbt.

Morgan Larsson känner jag sedan tidigare så honom var det inte svårt att få tag på. Hans bok ‘Radhusdisco’ är helt genial!
En form av biografi, förstärkt med humor och glimten i ögat.

Kjell Eriksson & Morgon Alling hade jag däremot aldrig träffat tidigare.
Deras extremt gripande biografier berörde mig så extremt djupt och jag var bara tvungen att få uttrycka min tacksamhet personligen till de. Jag var så löjligt nervös när jag stod och väntade på de i deras respektive monter kommer jag ihåg. Att bara få ge de varsin kram och ett innerligt tack var jättestort för mig. (Ryser till och med i detta nu när jag skriver) Nej, det var så fint och det kändes som att de blev genuint glada av att få höra det.

Deras vardera bok (‘Kjell‘ och ‘Kriget är slut‘) om en tuff barndom innefattande mobbing och svåra familjeförhållanden kan jag rekommendera ALLA att läsa. Så otroligt välskrivet och man slukas direkt.


Två, för mig, betydelsefulla möten jag sent kommer att glömma.

 

Utsikten från Centralstationens tak

Det är ju alltid bra att känna folk lite överallt.
…som till exempel en vaktmästare på Hotel G, inne på Centralstationen i Göteborg.
Jag hade inget för mig en dag och tyckte att det kunde passa med ett spontanbesök på hotellet.
Vaktmästarna skulle passande nog utföra ett jobb på taket av hotellet när jag kom dit.
Ett perfekt tillfälle att spana på utsikten från en höjd inte allt för många har varit på.

…man kanske inte såg så överdrivet mycket kul där ifrån, men bara grejen att säga att man varit
uppe på taket och blickat ut över Drottningtorget och tågrälsarna är ganska go ändå.


…så om ni någon gång har undrat hur det ser ut där uppifrån så har ni halva svaret här! 

 

Så, det var allt för idag!
Mer tillbakablickar om en vecka igen!

Ciao!

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

Keyyo & Moënza

I förra veckan lyckades jag att fullfölja två porträtt. Mina första två på hela 2017.
Så stolt över mig själv, att jag äntligen funnit en teknik som fungerar att rita på för mig.
Äntligen är jag någorlunda på banan igen, även om ryggen konstant värker.

Pennorna får mig att kunna koppla bort en del av det i alla fall.
Mitt andningshål i den annars så miserabla vardagen som är just nu.

Keyyo och Malkolm Moënza

Keyyo – mest känd som YouTuber, numera som programledare för Talang 2017.
Hon har även haft egna humorserier på SVT Play. Älskar hennes humor och hennes sprudlande personlighet.

Malkolm Moënza – Min absoluta favoritspelare i mitt hjärtas fotbollslag. Alltid kvick på fötterna,
strategisk och ger alltid 110% när han är på planen. GAIS främsta spelare om ni frågar mig!

Två ganska självklara porträtt för mig att göra. Vi får väl se vem som hamnar under pennan nästa gång…

Bli den första att gilla detta inlägg.

Throwback Thursday – Min första…

Torsdag igen!
Dags för en TBT va? Idag kör vi på temat ”min första” av bilder som jag hittat i mina gömmor.
Då kör vi!

 

Min första lägenhet, bil & mobil.

Nu kommer inte detta i kronologisk ordning, men jag hoppas ni har överseende med det.

Min första lägenhet, var på Frejagatan i Borås. Flyttade dit efter studenten 2006.
Rena flytet med den. En tvåa, helt perfekt. Centralt placerad och med underbara trägolv. Älskade den verkligen.
Dessutom bodde det två bartenders i huset, så varje gång de jobbade fick man ”grann-förmåner” på krogen. Hur bra?
Bilden ovan är tagen på ‘Vargenhuset’, grannhus med mitt hus. …men i alla fall.

Min första bil, en vinröd Saab 900 Turbo. Har alltid haft (och har än!) en enorm kärlek till denna Saab-modell.
Det hela började med att jag rent av tyckte att den var så ful att den blev häftig.
Eftersom att jag är uppvuxen i en motorfamilj, så fixade pappa och storebror fram denna lagom till min 16-årsdag.
Klart att jag inte ska sacka efter med körkortet, liksom…

…det var bara det att jag hade totalt 0 intresse av att sätta mig bakom en ratt.
De pushade på såklart, men det hela slutade med en enda övningskörning.
Efter att både kört in i en sten och hamnat i diket gav boysen upp. Bilen skrotades och ja, här är jag.
Utan körkort… Men när jag väl tagit det där nedrans kortet (det är på gång nu!) då vill jag allt ha en Saab 900 igen!

Min första mobiltelefon fick jag av min morfar som då jobbade på Telia och kunde köpa loss mobiler lite billigare.
En Ericsson T28. Min lilla luck-telefon som jag var så förälskad i. Mest på grund av utseendet, vad fanns det annars med den liksom? Minns att det fanns Tetris på den och att man kunde skicka SMS med max 160 tecken, utan ens T9-funktion. Löjligt hur fort tekniken går framåt ändå när man blickar tillbaka på dryga 15 år?! (Bilden är på min telefon, dock uppstartad igen efter ett antal års uppehåll)

 

Min första piercing

Det var en ganska impulsiv grej måste jag väl erkänna. Den fick dessutom inte sitta i särskilt länge,
så lite onödigt kan man kanske tycka, men en erfarenhet rikare?

Jag gjorde den på Barbarella i Göteborg, den 17e juni 2009.
Med mig under hela processen hade jag min kära Madde, som dessutom dokumenterade alltihop.


Utan piercing – sätter i piercing – med piercing

Det var en väldigt fin dag i Göteborg denna dag. Jag och Madde möttes upp i Göteborg för en liten picknick vid vallgraven tillsammans innan det var dags för mig att kliva in i piercingstudion. Hon tog med sig kakor och jag hade kaffet nedpackat i en termos. Minns att jag var helt löjligt nervös!

Kommer in och får sätta mig på en brist där piercaren ritar ut vart den ska vara,
han klämmer fast en tång i läppen på mig och så lurar han mig med att sticka igenom nålen på…
Ett, två *TJOFF*, innan han hinner säga tre sitter det en lång nål genom läppen på mig.
Han drar igenom ringen och sätter den på plats, voila! DONE!
Snabbt, enkelt och smidigt! Läkeringen som jag fick var varken fin eller särskilt behaglig.
Vet att jag var där och nafsade med tänderna jämt.

Den satt ju inte i så länge som jag skrev tidigare. Detta var på grund av att jag dels började jobba som barista på Le Pain Francais några månader senare, vart på man inte fick ha piercingar egentligen + att den gjorde så galet ont så fort jag blev lite förkyld(?!) Ja, visst låter det konstigt? Det var som att den satt i/nära någon nerv som gjorde att så fort jag kände av en förkylning så började det sticka och vara jobbigt, just där piercingen satt. Det var vid ett sånt tillfälle som jag bestämde mig för att ta ur den på heltid. (+ att jag råkade tappa ner den i avloppet och hade inte så mycket annat till val. Haha!)

Efter min första piercing-experience så åkte jag och Madde ut till IKEA i Kållerd för att äta korv.
Dagen var i alla fall väldigt fin!

 

Min första kontakt med mitt favoritband

Detta är ganska precis tio år sedan.
I mars 2007 fick jag upp ögonen för en synthpop-trio från Göteborg som kom till att bli bandet med stort B för mig och min vän Annie.

Det var på en spelning på Trägår’n i Borås (förstås!) som vi bestämde oss för att vi,
från botten av våra hjärtan, avgudade detta band. Universal Poplab.
Med Christer Lundberg i spetsen, känd från Christer i P3 och numera Kvällspasset i P4.
Jag hade lyssnat igenom deras album innan och gillade det skarpt, men det var deras energi, scenspråk och otroliga charm på scenen som fick oss att inse att vi bara var tvungen att gå på en konsert med de snart igen.

Kollade in deras spelschema och såg att de bara några veckor senare skulle spela på Sticky Fingers i Göteborg. VI MÅSTE DIT!
Det var bara ett litet, litet krux… 20-årsgräns. Med 4, respektive 3 månader kvar till 20-årsdagen kändes detta så himla värdelöst.

Jag gjorde en chansning och mailade till Christer om vårat dilemma.
Bara några minuter senare svarade han tillbaka och jag var helt lyrisk.


Min första mail-konversation med Christer Lundberg gjorde mig helt lyrisk.

Han svarade med att han kom ihåg oss från Borås och att han skulle se vad han kunde göra angående Sticky-spelningen.

Ja, så vad hände tror ni..?
Killen fixade in oss på GÄSTLISTAN för konserten. Bara den saken gjorde oss mållösa.
Att han även den kvällen såg oss från scenen gjorde att vi kände oss speciella som två queens.
En början på en väldigt lång resa för oss genom land och rika, tillsammans med vår kära synthpop.

Idag, 10 år senare, är vi goda vänner med Christer. Vi ses inte lika ofta längre dock.
Varken jag och Annie eller vi och Christer, men vi håller varandra uppdaterade med all som sker via samtal och sms.
Vänner för livet helt enkelt.

Kanske ska ta upp hela Univeral Poplab-resan i en kommande TBT?

 

Nej, nu har ni fått en dos av tillbakablickar från mig för denna torsdag.
Hoppas ni gillade det!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär

Onsdag idag, Norges nationaldag och min första porträtt-dag för i år.
Idag kan jag för första gången på väldigt länge, säga att det varit en BRA dag.
Ja, jag har fortfarande extremt ont, men idag har jag lyckats skingra tankarna från värken, vilket är otroligt skönt.

Det tog mig x antal timmar att lyckas klura ut hur jag ska hitta en skön ställning att sitta i för att kunna rita igen.
Äntligen hittade jag motivationen och orken! Efter många om och men så lyckades jag. Så himla himla tacksam!
…men det var ju inte detta jag tänkte skriva om idag…

Tänkte skriva en liten rad om min måndag!
Jag har äntligen fått en tid på Sahlgrenskas Klinisk Genetik-avdelning, efter ca ett halvår av väntan.
Vet inte om jag behöver gå in riktigt på varför jag var där, men jag kan informera om att allt gick bra denna gång i alla fall.
En timmes samtal med läkare och sedan lite blodprov.

Kan lova er att ingen slår den sköterska som tog provet på mig. Ah! Ett äkta Håkan Hellström-fan som följt hans karriär sedan begynnelsen, precis som jag. Hon hade en lång textrad tatuerad på underarmen och det var så vi kom in på samtalet. Jag kände igen texten direkt, och eftersom att jag aldrig kan hålla tyst (speciellt inte om det är Håkan-relaterat) så var jag förstås tvungen att kommentera den. …sen var vårat prat igång. Före, under och efter provtagningen. Allt var bara Håkan. Märkte knappt när hon stack mig. Världens bästa sköterska  jag någonsin varit hos. …och jag har varit hos ganska många.

Så, ja. Allt gick bra på Sahlgrenska den här gången. Ska tillbaka om några veckor igen när mina provsvar kommit.
Det är jag mer nervös inför. Håll tummarna för mig för att de inte visar några mutationer eller konstigheter, PLEASE!


I väntrummet före provtagningen – min arm efter provtagningen.

Efter Sahlgrenska passade vi på att gå en promenad i Botaniska Trädgården.
Tobbe hade aldrig varit där och jag älskar att gå där. Win win!
Tyvärr hade vi kanske inte vädret på vår sida riktigt. Det var både blåsigt och duggade, men det var fint ändå.

Vi träffade ju bland annat den här lilla filuren ↓

…både Rhododendron-buskarna och Magnolia-träden blommade för fullt. Så vackert!
Jag hittade även den exotiska och fantastiska ‘Finastus í världus – Tobiasus’ bland alla träd & buskar…
(Säg inget till botanikerna, men jag snodde faktiskt med denne ↑ hem. )

Efter alltihop bestämde vi oss för att börja runda av hemåt, bara en tur till Allum i Partille på vägen hem för mat och lite shopping.

Jag hade tänkt skriva detta inlägg igår, men jag var verkligen helt slut i kroppen efter en lång måndag.
…men jag tror det är okej ändå.

Ha det fint!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Throwback Thursday – Eniro, Träggan & Hultan

Hej på er!

Hittade ett gäng gamla CD-skivor igår med mängder av gamla bilder.
Eftersom att det är torsdag och hashtagen #throwbackthursday är så himla poppis så kan jag ju lika gärna publicera några av de här. …i brist på annat att blogga om dessutom.

Delar med mig av tre olika minnen som jag fann på mina CD-skivor idag.
Då börjar vi!

________________ ___ __ _ _

Mitt första riktiga jobb efter studenten (hade bara haft sommarjobb tidigare) var som telefonist på Eniro 118 118 i Borås.
Minns att intagningen till att få ett jobb där var en väldigt lång process med diverse tester. Svensk geografi, stavning, hörförståelse och språktest med mera. Tror att hela antagningen tog en vecka. Folk sållades bort, fler och fler efter varje test som passerat. Att jag var en av de få som fick jobbet, minns jag kändes extremt overkligt och lite som om man hade varit med i en dålig dokusåpa. Men jag fixade det.

Ett kul jobb, med många fantastiska samtal från Sveriges alla hörn. Jobbet passade mig faktiskt ganska bra, bortsett från en liten detalj. …alla dessa tävlingar som man ofrivilligt var med i hela tiden. Det var listor uppsatta på vem av alla som snittar kortaste samtalstiden, skickar flest sms eller kopplar vidare flest samtal. Prestationsmänniska som man är vill man ju alltid ligga i topp. …vilket till slut tog kol på mig då jag varken tog raster eller åt under mina arbetspass. Allt för att komma högst upp på listorna. Det var vid den här tidpunkten som jag fick känna på panikångest för första gången i mitt liv. Så, ja.. Det är med en kluven syn som jag ser tillbaka på denna tid med headset.


Eniro 118 118 – En tid jag blickar tillbaka på med skräckblandad förtjusning.

________________ ___ __ _ _

Borås förr var en helt fantastisk stad när det gällde klubbspelningar, konserter och live-framträdanden.
Jag hängde allt som oftast på mitt absoluta favorit-hak; Trägår’n.
Idag är det en restaurang i dessa lokaler tyvärr, men på ‘min tid’ då gjorde man sig av med många kalorier här.
Det var dans, härliga människor och fantastiska uppträdanden.

Ett av mina främsta minnen från ‘Träggan’ är definitivt gången då Svenska Akademien stod på scenen och bjöd på en spelning utan dess like. Det var så mäktigt, och än idag när jag hör deras låt ‘Du vill så du kan‘ så minns jag fortfarande tillbaka till när jag stod längst framme vid scenen och vevade med armarna.


Jag blev fångad av en mingelfotograf den kvällen, samt lyckades knäppa en och annan egen bild mellan varven.

________________ ___ __ _ _

Ett av de tidigaste minnen jag hittade på skivorna måste nog ändå vara de här två…
Hultsfred 2005. Jag skulle fylla 18 samma år. Jag och min kompis hade ansökt om att jobba som volontärer på festivalens 25:e år. Volontär som skräpplockare? Nope, vi jobbade med att förbereda scenen åt artisterna som skulle uppträda.
Det var långa arbetspass och sena kvällar. Vid det laget var nog detta det mest krävande och mest prestigefyllda jag hade gjort.
Man gick nästan alltid hungrig och trött. Under de raster man väl hade ville man ju passa på att se artister. – Varför prioritera mat framför Marilyn Manson, Snoop Dogg, The Hives och Håkan liksom? …ung och dum!

Mina största personliga ljuspunkter under hela festivalen lyckades jag i alla fall få på bild.
Jag träffade på Martin från The Ark när vi gick på backstage-området efter ett arbetspass, samt så lyckades jag självklart pricka in att få jobba under Timo Räisänens konsert på scenen där jag var. Två fina ögonblick som jag sent glömmer!
…och som senare gav mersmak till fler festivaler. – Men det tar vi i ett senare inlägg!


The Ark-Martin & Timo Räisänen var två fina själar jag träffade under min festival-debut. 

________________ ___ __ _ _

Skulle ni vilja ha en TBT varje torsdag framöver? Låt mig gärna veta!
Har hur mycket som helst att dela med mig av.

Puss & Kram!

Bli den första att gilla detta inlägg.