Happy Factory

Igår var en bra dag.
Solen lyste och man kunde verkligen känna av våren i luften. PLUS! Min sista vardag som sjukskriven!
Firade den med att ta en tur in mot Borås för ett studiebesök på Sveriges Radio 7-härad.
(…nej, inte för att vara med i etern!) En god vän till mig arbetar som ljudtekniker på radion och eftersom att han snart ska sluta så passade jag på att smyga mig in i denna byggnad för att helt enkelt bara få en rundvandring, snylta lite kaffe och mest bara prata skit och skvaller.

Nicola, som min vän heter, spelar i ett av mina favoritband. Det är så vi lärt känna varandra. …så självklart passade jag på att uppdatera mig på det planet också, utöver allmänt skvaller om radiohuset och dess kommande förändringar och satsningar. Självklart insider-snack, något jag inte borde skriva om här. Det är mycket som händer på stationen och Borås ligger verkligen i framkant mot de andra P4-stationerna, så mycket kan jag avslöja.

…men för att fortsätta på band-spåret så fick jag veta att det troligtvis kommer släppas nya låtar i höst! ÄNTLIGEN! Efter 5 års väntan så kommer det äntligen nytt! Ska bli så kul! …nu undrar ni kanske vilket band det rör sig om? För att stilla er nyfikenhet, så är det förstås detta fantastiska synthpop-band jag pratar om: Swedish For Beginners!

En överpeppad jag innan avfärd mot → Radiohuset i Borås

Var i byggnaden i över 1,5 timme. Hälsade på människorna jag annars bara känner igen namn och röst på, rundvandring i byggets alla vråer och sipprade gott kaffe.

Efter visiten blev det en promenad för att möta upp Tobbe som slutade jobba.
En sväng till Max för lite föda och sen hem för att ladda om inför kvällens bravader;
Irländsk afton på 3 Trappor här i Tranemo.

Gott häng med några från mitt gamla Tranemo-gäng , Tobbe fick sina Guinness och livemusik i högklass från Jönköpingsbandet ‘Black Anemone’. Ett Flogging Molly-inspirerat band med allt från banjo, fiol och dragspel på scen. Sjukt mäktigt!

Jesper & Rasmus dansade rumporna av sig framför scenen under hela spelningen. Haha!

En fullspäckad men väldigt bra dag igår med andra ord.
Idag unnade vi oss en rejäl sovmorgon och resten av dagen kommer bli lugn.
Imorgon vankas megaloppis, då vill det till att man är utvilad.

Hoppas ni har en fin helg!

Bli den första att gilla detta inlägg.

En bra förmiddag

Hade en alldeles ypperlig morgon/förmiddag idag.
För det första så kunde man ju inte annat än att älska den rosaskiftande himlen vid gryning idag.
Jag menar… Titta bara!

Taget från köksfönstret vid 7-tiden imorse

Strax innan 8 var jag klar för avfärd tillsammans med min pappa. Mot Ulricehamn, mot röntgen.
Så glad över att pappa kunde ta sig tid att följa med mig idag. Dels för att busslinjen mellan Tranemo och Ulricehamn går så sällan att jag hade varit tvungen att vänta i 1,5 timme innan min tid, men även såklart att få spendera tid tillsammans med min största stöttepelare genom livet; min älskade pappa.

Vi kom in i god tid till röntgenavdelningens väntrum och när de väl ropade upp mitt namn så var jag klar på mindre än 4 minuter. Allt jag behövde göra var att ta av mig min kofta och ställa mig mot en vägg i fyra olika vinklar. Klart! Om man säger såhär… Jag var inne 8.50, klockan 9.00 stod vi utanför ett café. Där emellan har jag hunnit ta mina röntgenbilder, vi hann gå till parkeringen, samt parkera inne i stan. Snabbt och effektivt, precis rätt anda som familjen Fransson gillar!

Eftersom att pappa missade sin frukostrast på jobbet idag, kompenserade jag upp det genom att bjuda honom på en frukostmacka på det charmiga caféet Torgstallet vid lilla torget i Ulricehamn. Varsin salami&brie-macka och varsin kopp kaffe.

Vi var ju på plats precis när caféet öppnade, vilket innebar att vi var helt själva där inne under vår ‘frukoststund’.
Det var länge sedan som jag och pappa umgicks såhär nu. Förr brukade vi ta små turer emellanåt, men det blir nästan aldrig av längre. Något som vi båda nog kände att vi behövde. Bara få prata om allt mellan himmel och jord. Älskar att prata av mig med farsgybben. 

Vi var tillbaka i Tranemo runt 11 igen. Lagom tid att hämta posten. Där låg:
• Ännu ett Buzzador-paket (…men det får ni veta mer om i ett kommande inlägg… )
• Ett paket från Rockflame.com med nya septum-smycken. Yay!
• Ett rosa lite bulligt kuvert med min adress fint handskrivet.
Visade sig innehålla ett jättegulligt vykort med en katt på framsidan och med texten:

”Krya på dig! 
Tur att du har dina fina katter hemma 
/Kram Nettan”

…på baksidan, samt ett jättefint armband. Blev helt tårögd över att få en omtanke från en arbetskollega. Sånt värmer något otroligt mycket! Nu är jag verkligen fit for fight för att komma tillbaka till jobbet på måndag! Åh!

Frukostmys med pappsen, samt en bild på en något trött mig iklädd ett av de nya smyckena som kom på posten idag.

Till sist, en liten lägesuppdatering:
Jag har börjat må lite bättre i ryggen nu. Vid mitt senaste besök hos kiropraktorn i tisdags kunde han konstatera att av mina fem låsningar som jag hade från början, nu bara har en kvar (efter att han knäckte på plats den fjärde i ryggen nu senast). Den sista jag har kvar sitter till vänster i nacken, något han trodde kunde ”läka ut av sig självt”, så med andra ord är mina resterande besök på Alezzokliniken avbokade.
Jag fick med mig ett gummiband och ett papper med övningar att utföra tre dagar i veckan från och med på måndag. Tills dess är det slaviskt kylpåse som gäller.

Vad gällande jobb så går min sjukskrivning ut nu på söndag och efter rådfrågning så ska det vara helt okej för mig att vara tillbaka på jobbet redan på måndag. Ska bara se till att vara försiktig i mina rörelser och tänka på hur jag sitter, så detta ska nog bli bra.

Jag var ju hos sjukgymnasten igår också, något jag själv kände var lite onödigt men (tydligen något jag var tvungen till enligt vårdcentralen så) där var jag. Lyssnande med ett halvt öra och fokuserad till 2%. Nu har jag varit där i alla fall.

Nej, klockan tickar på. Hög tid för min kylpåse!

Ciao!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Göteborgs Digestive Havremål

Då kickar vi igång med detta årets första Buzzador-inlägg.
Denna gången har jag haft den stora äran att få provsmaka nyheten
Digestive Havremål‘ från Göteborgs.

En förpackning innehåller åtta portionspåsar, med två kex i varje förpackning.
Hittills finns den i två olika smaker; Original och Tranbär & Chiafrön.
(Jag valde att prova den sistnämnda.)

Jättegoda kex, inte alls torra som kex brukar kunna vara.
Helt perfekta till en kopp kaffe på förmiddagen, eller om man bara är lite småsugen på något under tidiga kvällen.

Tyvärr måste jag ge lite kritik…
Vid första anblicken på förpackningen så står det ”50% fullkorn”. Follkorn = nyttigt.
Ett nyttigt alternativ helt enkelt till fikan. …men icke!
För mig kom det som en chock när jag läste på innehållsförteckningen om hur mycket kalorier det är i dessa små kakor. Av 100 gram är det 60 gram kalorier, varav sockerarter 21 gram. (Vad hände med 50% fullkorn?) …så kanske inte det nyttigaste alternativet på hyllan trots allt.

Men vad gör väl det? Ibland måste man få unna sig, och dessa kex är verkligen att unna sig en god stund!


En god fikastund från igår.

 

Bli den första att gilla detta inlägg.

En liten uppdatering…

Ja, jag är ju inte alls aktiv här längre. Skyller allt på min värk.
Tänkte uppdatera er lite om hur det går med den…

Jag har nu haft två besök hos kiropraktor och två besök hos massören.

Efter första veckans behandlingar hade jag jätteont. Alltså verkligen JÄTTEONT! i rygg, nacke och axlar. Som tur var så gick det över efter helgen. Alltså tre dagar efter att jag fått min första massage. Var ganska säker på att värken berodde på att de ‘irriterade upp’ mina muskler, och de sa till mig att värken var helt naturlig efter behandlingarna.

Förra veckan var det dags igen för omgång två. Lite nackknäckning hos kiropraktorn och massage med laserbehandling hos massören. Om jag fick ont efter de behandlingarna? Svar, ja. Skillanden från denna gång var att det inte höll i sig lika länge. …fram till i lördags, då jag måste ha sträckt till nacken när jag och några vänner var ute och åt. Sedan dess har jag haft jätteont igen. Domningar och skakningar i händerna och extrema nacksmärtor. Usch, det är hemskt!

Idag skulle jag gå några ärenden på byn. En tur till Apoteket och en sväng förbi ICA. Med andra ord, ingen läng sträcka alls. Det jobbiga var att det gjorde ont i ryggen för varje steg jag tog. Var helt genomsvettig och nästan krampig i hela kroppen när jag kom fram till Apoteket innan. En kort, men ganska plågsam promenad idag med andra ord.

I eftermiddag ska jag till kiropraktorn igen för min tredje behandling hos honom.
Får se vad han säger om det hela efter denna skitvecka.

…och på tal om ‘skitvecka’ så är det just en sån vecka denna vecka.
Har möten med sjukvården varje dag fram till fredag nu.

Tisdag: Kiropraktor
Onsdag: Sjukgymnast
Torsdag: Röntgen av rygg och nacke
Fredag: Massage

Det är verkligen ett heltidsjobb att vara sjuk!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Äntligen på väg!

Ja, ÄNTLIGEN!!

Min resa genom denna snåriga djungel av värk och trasiga nerver har äntligen börjat ta fart på allvar…

Efter senaste inlägget har mitt liv kantats av extrem värk i nacke, axlar och rygg. Jag har haft mängder av näsblodsattacker och min högerarm/hand har varit ur funktion. Jag har varit mer hemma än på jobbet på grund av all värk och sjukvården har varit mer som ett slag i ansiktet än som ett stöd.

Veckan efter jag träffade läkaren hade jag tid för provtagning. Lämnade urinprov + 5 rör blod. De fem proverna var på D-vitamin, B12-vitamin, blodvärde, lever och ett reumatism-prov. Provsvaren skulle ta en vecka att få. Redan måndagen efter var jag tvungen att gå hem från jobbet på grund av att min högerhand totalt la av. Skulle limma en grej och det kvittade hur mycket jag än försökte trycka på limflaskan så hände inget annat än att hela armen bara skakade. Jag kunde greppa den, men hade verkligen inte någon som helst kraft i min arm. Kan erkänna att jag stämplade ut gråtandes den dagen.

Ringde upp till vårdcentralen direkt när jag kom hem och berättade precis vad som hade hänt och det enda svaret jag fick var:
Ja, vi kan inte göra något förrän dina provsvar kommit. Du får ju vara hemma en vecka utan läkarintyg. Prova att ring till sjukgymnasten.
Åh, tack. Precis vad jag ville höra när jag sitter med en trasig huvudhand…

Jag gör som sköterskan sagt och ringer till sjukgymnasten. Förklarar min situation och får till svars:
Han har sin första lediga tid den 22:e februari, funkar det?
…mm… Absolut.

Som att det inte räckte med att jag hade ramlat över deras fälleben, nu sparkar sjukvården på mig också.

Jag var så jävla ledsen och desperat. Ringde runt efter privata naprapater och kiropraktorer i grannkommunerna och den snabbaste tiden jag kunde få var den 8:e februari. Så det var bara för mig att sitta hemma i soffan som ett kolli. Med oförmåga att kunna göra någonting annat än att slöglo på serier.

Kraften i handen var borta i tre dagar. Efter att ha ringt en tredje gång upp till vårdcentralen fick jag prata med en sköterska om mina provsvar som äntligen hade kommit…

Ja, då ska vi se här… D-vitamin, ser jättebra ut. B12-vitamin, ser även det jättebra ut. Dina blodvärden ligger som de ska. Levern ser fin ut. Det är bara det sista provet som inte ser så bra ut…
*Okej, reumatism. Jag har reumatism?!!*
…men det kan bero på att B12-värdena inte är bra…
– Jo, fast det sa du ju nyss att de var?!
Ja, nej då kan det ju inte vara det. Äter du någon magmedicin?
– Nej, inget sånt alls?
Ja, nej då kanske det är bättre att du får en telefontid med din doktor istället så får hon ta upp det med dig. Ska vi se när hon har tid nästa gång…
*väntan*
…nästa fredag efter 16 är första tiden hon har för att kunna ringa. Skulle det gå?
– Om över en vecka?
Ja, det är nästa tid hon har.

Samtalet tog slut ganska direkt därefter. Jaha, ännu en veckas väntan nu då… …och det är troligtvis reumatism jag har. Men kul att sjukvården totalt prioriterar bort mig. …verkligen.
Den ångesten efter det samtalet var inte nådig om man säger så. Vaknade dagen därpå med näsblod.

Fredagen och helgen gick.

I måndags var jag på jobbet igen. Jag borde kanske inte varit det, men eftersom att jag inte har något förtroende för sjukvården längre och eftersom att jag redan varit hemma i en vecka så hade jag i princip inget val. Den dagen var en av de längsta och tyngsta dagarna på jobbet jag varit med om. Hela ryggen värkte och min högerhand skakade konstant. Bara att bita ihop. Samma sak upprepades i tisdags.

Igår, den 8:e hade jag min tid hos kiropraktorn på förmiddagen så jobbade bara i två timmar då. Ganska tillräckligt om ni frågar mig. Kom hem, bytte om och sen bar det av mot Gislaved och Alezzokliniken. Nervös och orolig var jag. Som tur var hade jag Tobbe med mig som mitt moraliska stöd. 

Fick fylla i ett formulär med frågor och efter en stund kom min kiropraktor och hämtade mig.
Vi gick igenom formuläret jag hade fyllt i och sedan gjorde han diverse tester, på sånt som reflexer, känsel, tryck och kraft. Han kände igenom musklerna och kotorna i ryggen och nacken. Ganska snart efter det kunde han ställa sin professionella diagnos.

Han kunde känna direkt att jag har muskelspänningar, en låsning i nacken och muskelknutar.
Mina domningar och svaghet i högerhanden beror på nedsatt nervfunktion, även det kopplat till nacken.

För första gången på flera veckor kunde jag ÄNTLIGEN andas ut. Nu kunde jag för första gången på länge se någon glimt av hopp om att detta bara är tillfällig värk som är relativt lätt att åtgärda.

Efter konstaterandet påbörjade kiropraktorn del 1 av sin behandling.
Knäcka kotor. Min stora skräck! Jag har aldrig besökt en kiropraktor tidigare av just den enkla anledningen att jag har galen fobi för knäckningar. Både när andra gör det och främst på mig själv.

Fick börja med att lägga mig på mage när han gick med sina händer över hela min ryggrad och tryckte till. Som tur var lät det inget när han gjorde det. Sedan var det dags för ryggliggande position, vilket jag visste skulle bli det absolut värsta! När han snurrar in mitt huvud i sina armar och vrider det åt sidan för att sedan rycka till… Alltså det ljudet!! Mår illa bara jag tänker på det. Fyyy fan! …och sedan åt andra hållet. Fick ligga kvar där ett bra tag efteråt på grund av yrsel, chock och illamående.

Det värsta är att jag måste uppleva detta minst tre gånger till!
Men men… Jag är på gång nu i alla fall. Det är ändå huvudsaken. Så nu har jag tider inbokade i tre veckor framåt. Ska träffa denna kiropraktor en gång i veckan och parallellt med det ska jag även på massage en gång i veckan. Kommer bli många turer på 27:an och min plånbok kommer bli några lax fattigare, men jag är verkligen beredd på att ge allt för att denna värk ska försvinna!

Idag mår jag som en potta skit med värk i precis hela baksidan av min kropp, men jag kämpar på här hemma med mina övningar och ispåsar som jag blivit tillsagt att göra. Förstår ju nu varför han ‘förbjöd’ mig att jag jobba i alla fall.

Imorgon ska jag på min första massage.

Bli den första att gilla detta inlägg.