Fibromyalgi vs. spänningshuvudvärk?

Hej!

Vet inte om ni minns att jag i julas skrev om att jag hade fått problem med nacken och att till och med min arm domnade bort vid något tillfälle?

Hur som helst så har dessa symtom kommit tillbaka. …eller kommit tillbaka och kommit tillbaka… Jag har ju inte haft en enda värkfri dag sedan dess, men under några veckor så var värken betydligt lindrigare och gick att manövrera med hjälp av Ipren. Nu däremot är jag tillbaka på ruta ett efter att värken så sakta smugit sig på igen. Denna vecka har varit outhärdlig med ilningar i skuldrorna, värk ut i fingertopparna, svettningar och spänd nacke.

Idag träffade jag en läkare för att ta upp dessa problem. Borde gjort det tidigare egentligen, men man vill ju inte ha med sjukvården att göra mer än nödvändigt. Så, jag fick en jättebra läkare som faktiskt lyssnade på mig och ställde relevanta frågor. Hon kollade blodtryck, lyssnade på både hjärta och lungor, samt tryckte på några punkter i nacke och ner mot ryggen. Blodtryck:  Hjärta & lungor: √ …när hon kom till att trycka på dessa punkter ilade det i hela överkroppen och gjorde så en stund efter att hon hade slutat.

Hennes uppfattning om att ställa en ‘diagnos’ var ju såklart omöjligt eftersom att jag inte fått ta några prover än. (Skulle ha gjort det idag, men eftersom att provtagningen var fullbokad så får det avvaktas en stund) Av vad hon kunde bedöma, efter att vi har pratat och hon har känt så lutar det åt två olika håll…

Antingen misstänkte hon att det kan vara Fibromyalgi;
Vilket i så fall innebär ett liv med muskelvärk och andra besvär utan något faktiskt botemedel,
eller något så ”simpelt” som spänningshuvudvärk, vilket man kan åtgärda med enkla medel.
…men som sagt, inget är klart förrän jag har fått en tid till att ta dessa prover.

Om jag känner mig orolig för vad utgången blir? – OM jag gör!!
Jag är så jäkla nervös, samtidigt som jag är otroligt tacksam över att jag faktiskt rivit tag i detta…

Fram tills att jag fått tid för provtagning och i väntan på att dess resultat ska komma, har jag i alla fall fått ut en starkare värktablett som jag helt får förlita mig på så länge. Jag lovar att försöka uppdatera bloggen under resans gång. Nu borde jag dock vila mina axlar lite, får ont av att bara trycka på tangenter som läget är nu…

 

fibvsspaFibromyalgi eller spänningshuvudvärk?
…det är frågan…

Bli den första att gilla detta inlägg.

Välkommen in i mitt huvud

Hej!

Jag är verkligen inne i en dålig bloggperiod. Förlåt så hemskt mycket för detta!
Min hjärna går på högvarv dygnet runt och det är så många tankar som snurrar.
Tänkte nyttja detta inlägg till att bena ut några av alla dessa…

Sol, bad & vita stränder
Jag har sån fruktansvärt stor abstinens efter att få byta vardagen i industri och slask mot värme och vackra stränder. Vart jag än är, fysiskt eller på sociala medier så är det alltid någon som är på väg eller har varit på en solsemester. Skulle verkligen behöva komma ifrån vardagen för en stund. Bara få vara, njuta och lapa D-vitamin. Denna mörka och kalla period vi är inne i nu är så svår att hantera med min problematik. Att gå runt i tjocka tröjor och vadderade inneskor, att ha värmeelementet surrande & vetekudden ständigt varm är verkligen ingenting för mig. Vill ha sol. Nuuu!

Borde ta tag i ritandet
Jag har inte ritat på nån månad nu, vilket gnager väldigt mycket. Jag vill ju rita, men jag finner ingen inspiration. Vad ska jag rita? Det händer att det kan ploppa upp en idé i huvudet, jag blir superpepp och plockar fram mina pennor och mitt block. I samma stund som pennan ska nudda pappret blockeras hjärnan och all inspiration bara dör ut. Sitter där och drar några sträck tills jag efter några minuter ger upp och istället blir grinig på mig själv. Ledsen över att jag kanske har tappat all min kreativitet. Förhoppningsvis kommer den tillbaka innan jag ens vet ordet av det, men tills dess blir jag mest bara ledsen när jag ser mina pennor ligga där och hånskratta åt mig…

Baltazar, min ögonsten
En stor anledning till att jag idag känner mig nedstämd är för att det är min älskade Baltazars födelsedag idag. Det gör mig alltid så ont att tänka och bli påmind om honom. Hade min kära lilla ragdoll-kille fått vara frisk och kry hade han idag fyllt fem år. Känns jobbigt att inte ha möjlighet till att ens få tända ett ljus på hans grav idag. Älskade Baltazar. Hans bortgång är det svåraste jag någonsin varit med om. Han var mitt totala allt.

Genetisk utredning
Jag har börjat få en enorm barnlängtan. Mitt mål i livet har varit att få bli gravid innan min 30-årsdag. Ett mål jag troligtvis inte kommer kunna uppnå. Jag har min partner och jag har alla förutsättningar på min sida. …utom en enda liten detalj… Jag måste först genomgå en utredning för att se om jag bär på samma kromosomförändring som min mor & lillebror bär på. En process som tar tid. Lång tid. Själva testet görs via ett vanligt blodprov, det är vägen fram till detta blodprov som är snårig och lång. Testen görs bara på universitetssjukhus, vilket innebär att Sahlgrenska i Göteborg är mitt närmaste alternativ. Köerna till Genetikskliniken är långa och det ska skrivas under papper från både mamma & lillebrors förmyndare om godkännande för att få gå in i deras journaler. Efter att dessa godkännande kommit in skall någon ta sig tid till att hitta deras provsvar från 1992. Först därefter kan jag få en kallelse till att själv få göra provet. Väntetiden tills dess är beräknad till ca 6-8 månader. Visar det sig då att jag faktiskt bär på samma kromosomförändring, är min sambo än mindre beredd på att ta chansen att bilda familj med mig. Detta är troligen den största tanke och oro som snurrar allra mest i mitt huvud och kommer så göra tills jag har svaret svart på vitt. Dag för dag.

Sömnbrist
Jag fick, som ni läsare vet, en ökad dos av min medicin i början av december förra året. Nu har det gått drygt en och en halv månad sedan jag började med detta, vilket har resulterat i mindre ångest, men också mindre sömn. Min kropp är helt färdig men hjärnan går i 110 dag som natt. Har jag tur så kan jag lyckas sova okej cirka en natt i veckan. Mina sömntabletter som jag tidigare hade skrev de av då jag ”sov för mycket”. Jag vet faktiskt inte vad som är värst… Att vara konstant trött och längta tillbaka till sängen hela den vakna tiden, med start  sekunden efter att man lyckats komma ur den. Eller att avsky sängen så mycket för att jag vet att jag kommer spendera flera timmar med att bara ligga och vrida mig och längta tills klockan väl ringer och man får gå upp? Alltså, ständigt trött eller ständigt allert? Senast jag var hos min psykolog pratade vi om just detta. Hon frågade om jag någon gång har provat ett kedjetäcke. Vilket jag har gjort och jag fullkomligt älskade det. Fick ha ett i några dagar under min första period som inlagd på behandlingshemmet. Minns att jag sov som en prinsessa med det. Har jag tur nu så kommer min ansökan via de att gå igenom och förhoppningsvis har jag snart ett eget kedjetäcke i mina ägor. Om det kan få mig att sova mer normalt kommer det vara den bästa investeringen för mig på väldigt väldigt länge.

» För er som inte vet, så är ett kedjetäcke ett täcke med kanaler i där det ligger kraftiga kedjor i. Det väger runt 10 kilo och fungerat som en taktil stimulans i kroppen. Täcket ligger slimmat mot kroppen tyngden får en lugn och avslappnad.

tankar2…ja, där har ni mig.
Mitt i smeten av allt detta.
______________________________

Bli den första att gilla detta inlägg.

Lillebror, tjugosex år

Igår var ingen vanlig dag, för igår var nämligen min älskade lillebrors 26års-dag!

Jag hade tänkt blogga efter att vi kom hem från kalaset hos honom, men vi var helt slut efter all tårta och allt ståhej så vi störtade ner i soffan och stannade där resten av kvällen.

Vi hade i alla fall jättemysigt igår. Niklas ringde i förra veckan och bjöd in oss alla på kalas hemma hos honom.
Det blev tårta, paketöppning, kaffe och en hel del allsång. Haha! Jag tror han var nöjd med sin födelsedag.
Jag är i alla fall väldigt nöjd och stolt framför allt, över att ha världens mest underbara lillebror. 
Känner mig lyckligt lottad över att ha haft honom i mitt liv i hela 26 år nu. 

 
nicke

Grattis igen, älskade tokstolle!

 

1 person gillar detta inlägg.

Tvåtusensextons sista timmar…

Hej!

Jag har ju inte uppdaterat på hela 2017!? Vad är detta..?
Låt oss börja där vi slutade, nämligen på nyår…

Vi blev en liten skara på fyra personer som firade in det nya året tillsammans här hemma hos oss.
Jag, Tobbe, Emelie och Magnus.

Jag & Emelie åkte iväg och handlade maten inför kvällen, sen började vi med dekorationen…
Vi blåste upp silvriga siffer-ballonger (tyvärr var 2:orna & 0:orna slut, men 17 fick vi i alla fall!),
la ut glitterkonfetti på bordet, vek ihop party-kronor och satte tulpaner i vatten.

Därefter fixade jag & Emelie till oss det sista och kort där efter anlände Magnus.
Alla var samlade och vi började laga till middagen;
Klyftpotatis, morötter & sparris i ugnen, stekt fläskfilé, sötärtgroddar och bearnaise. Det var så gott!

Efter maten spelade vi sällskapsspel. Jag & Tobbe hade köpt ”Vem vet mest?”-spelet som vi spelade
en rad gånger innan det var dags att duka fram efterrätten, bestående av kladdkaka, grädde och hallon.

Strax innan 00-slaget drog vi på oss skorna, tog vår champagne och våra party-poppers för att bege oss ut för att skåla in det nya året. …blev dock ingen hit då det både blåste, regnade och var fruktansvärt kallt. Haha! Slutade med att vi stod under taket nere vid entrén till huset och skålade.

Väl uppe i lägenheten igen kämpade vi ett bra tag med att hitta och lugna ner katterna.
Efter det blev det ännu nån omgång spel innan våra gäster kände sig klara och bestämde sig för att återvände hem till sitt. …vid sådär 2.30-tiden ungefär.

Det blev verkligen en så himla lyckad kväll!
Jag är helnöjd! 2016 kunde varken sluta eller börja bättre. 

Lite bilder från nyåret:

nyaret

Tack till alla inblandade!

2 personer gillar detta inlägg.