Min andra & sista Kent-konsert

Hej på er!
Ikväll är min Tobbe iväg och umgås med sina vänner, så jag har en egen liten hemmakväll med katter och sköldisar. Lite trist att vara själv, men jag var ute på äventyr igår så idag är det hans tur.
Tänkte därmed att detta inlägg ska handla om min fantastiska kväll igår…

Hade sedan tidigare tagit ledigt från jobbet för att kunna ta en liten sovmorgon för att orka med hela dagen igår. Visste att det skulle bli en lång dag. Sovmorgon och sovmorgon vet jag inte om det blev dock, men jag lyckades i alla fall sova till sju och inte till fem som i vanliga fall.

Tobbe kom hem och åt frukost med mig. Därefter duschade jag och gjorde mig i ordning inför dagen och…

1kentKENT!! på Scandinavium i Göteborg.
Jag fick agera biljettansvarig, så med fyra biljetter i väskan begav jag mig mot Borås runt lunch.

I Borås mötte jag upp min lilla pärla, Ellen. Tillsammans tog vi bussen in mot västkustens huvudstad.
Perfekt att börja med att åka buss i en timme. Vi har inte setts på ett bra tag så hade vi mycket att prata om och bussresan mot Götet har aldrig känt kortare än igår.

Väl framme i Göteborg strosade vi runt på stan, i väntan på att de två resterande biljettägarna skulle anlända med sitt tåg från Stockholm. Efter viss tågförsening så var gänget tillslut samlat vid 15-tiden. Jag, Ellen, Sebbe och Simon. Grabbarna var hungriga efter sin långa resan från huvudstaden och vi hade också blivit hungriga efter att ha dragit runt på stan och i Nordstan i två timmar så vi bestämde oss för en sen lunch på Bee Bar.

En fläskschnitzel tyngre och mängder av av skratt och härliga konversationer rikare, var det dags att röra sig vidare. Sebbe skulle iväg och lämna sin väska och vi andra tre började knata mot vår huvuddestination för kvällen. Scandinavium.

Vi var på plats ungefär en timme innan insläpp. Väldigt bra tajming. Cirka 70 pers före oss och strax efter att vi ställt oss i kön så började det fyllas på med folk. En kvart innan insläpp ringlade sig kön som en lång orm från Entrén till Svenska Mässan.

Nu tänker ni säkert; ”Men fy vad drygt att bara stå i över en timme ute i de kalla vindarna!”
…och ja, det blåste en del, men drygt tycker jag då inte att det var. Sebbe anslöt till gruppen, jag träffade en gammal konsert-kompis (Lisa) som jag inte träffat på ungefär två år och sen träffade jag även en annan filur när vi stod där, ivriga och förväntansfulla…

2kent…nämligen GT/Expressen-Getingen! Haha!

Som jag skrivit här tidigare, man lever bara en gång och jag nappar på allt som är lite kul och flummigt.
Såatte… Jag blev intervjuad av en GT-reporter, fick affischen och självklart fick jag även ta en selfie med Getingen. Haha! Var tvungen att gå in på GT imorse och se hur bilden och intervjun blev, men (som tur var kanske?) så hade de valt att inte ta med mig. Snopet, men jaja. …affischen man fick för att man ställde upp har jag i alla fall kvar.

Väl på plats nere på planen började den riktiga väntan. En halvtimme innan utsatt tid började nedräkningen.

2909Var tvungen att knäppa ett kort, 51 sekunder in på nedräkningen. Detta magiska datum.

Tio sekunder kvar och hela publiken räknar ner tillsammans… …7…6…5…4…3…
På noll kommer bandet ut i takt med musiken.
Mitt livs andra och sorgligt nog sista Kent-konsert någonsin går av stapeln.

Under lite mer än två timmar står jag hyfsat långt fram tillsammans med mitt kära lilla kompisgäng,
i denna helt magiska eufori. Vi sjunger med, klappar i takt, kramas och bara sprudlar ikapp med Joakim Berg och Kents fantastiska energi. Det är så himla svårt att pränta ner känslor i ord. Det går knappt, så jag tror jag låter det vara kvar i hjärtat istället. 

Det bjöds på helt makalöst vackra video backdrops (heter det så?), charmiga mellansnack, konfettiregn och 24 underbart bra låtar. Blev så rörd över att min favoritlåt ‘Berg&Dalvana’ spelades.

Guldkornen under kvällen utöver ‘Berg&Dalvana’ var ‘Egoist’, ‘Ingenting’, ‘Musik Non Stop’ & den sista och mest gripande låten av dem alla ‘Den sista sången’. …för att bara välja ut några av alla. Allt var perfekt. Saknade dock låtar som ‘Blåjeans’ och ‘Gravitation’.

Tänkte bjuda på en liten bildkavalkad från själva konserten:

3kent

Tack älskade band som alltid har funnits där för mig,
bara en cd-spelare ifrån, under alla mina tuffa ungdomsår.

Tack för all hjälp, styrka, medkänsla och samhörighet som ni gett mig genom er musik och era texter, när jag själv tappat hoppet och tvivlat på mig själv. Kent har verkligen varit en av mina starkaste stöttepelare när jag mått som sämst.
Även om inte bandet Kent existerar så länge till så kommer musiken (tack och lov!) alltid att göra det.
Jag älskar er och kommer alltid vara er evigt tacksam för musiken ni berikat mitt liv med.

…och tack Ellen, Sebbe, Simon & Lisa som jag fick dela denna oförglömliga kväll med.
Ni är fantastiska!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Den osminkade sanningen

Med en något allvarligare ton än tidigare kommer jag låta er läsare komma mig närmare in på huden än vad jag själv någonsin trodde att jag skulle göra…

Under de senaste fyra månaderna har min hy i ansiktet försämrats något radikalt och jag förstår verkligen inte varför. Eller jo, kanske. Jag har mina aningar vad det kan bero på, men att det kunde bli såhär ”illa” kunde jag inte ens föreställa mig.

Jag har aldrig under min ungdom haft besvär av akne eller finnar. Tvärtom. Jag har varit väldigt förskonad från dessa små varfyllda utslag i ansiktet. …fram tills nu. Det är väl kanske därför som detta har blivit ett extra hårt slag i magen. Någon enstaka finne har man såklart fått tidigare. Till exempel om man har ätit lite för mycket ost eller varit och nallat en chokladbit extra ur Aladdin-asken vid jul. …det hör ju till!

Jag har alltid varit, och är än idag väldigt mån om mitt utseende och jag tar hand om min hy dagligen genom att tvätta och smörja in mig, morgon och kväll. Jag använder samma produkter som jag har gjort under en längre tid, varför ändra på ett vinnande koncept?

Vet verkligen inte vad jag ska göra, jag har provat massa olika huskurer, så som att bland annat badda ansiktet med citron innan läggdags, jag dricker mycket vatten och jag äter inget som jag vet kan framkalla finnar. Så sent som i fredags köpte jag till och med en sån där snordyr, receptfri liten akne-kräm på Apoteket som jag nu använder dagligen efter anvisningarna.

Mår på riktigt dåligt över att behöva se ut såhär när jag går osminkad. Ska jag iväg på något använder jag flera lager med smink för att dölja det mesta av rodnaden. Aldrig tidigare har jag varit så rädd över att min foundation ska ta slut som jag är nu. Snart 30 år och NU har jag problem med akne.

Vet inte hur mycket medlidande ni har där ute av er som läser. Vissa av er tycker säkert att det är en löjlig grej och att jag överreagerar. …men tänk dig själv, en smärtfri tonårsperiod ifrån kluster med finnar. Man fyller 25 år och tänker inombords; ”Yes! Oron för att få akne är äntligen över!” och så fyra år senare, ja då sitter de små jävlarna där på din kind med hela tjocka släkten runt sig och hånskrattar åt dig. Det är precis så det känns!

Ringde till Vårdcentralen i morse och fick en tid hos en läkare redan imorgon för att undersöka vad detta spektakel kan tänkas bero på och än mer om det går att behandla. Jag vill verkligen inte se ut såhär i nyllet. Trettio år som kan förväxlas med vilken tonåring som helst. Det sätter sig på psyket. Något alldeles oerhört…

Det tar emot, men tänker ändå avsluta detta inlägg med att visa er den osminkade sanningen som jag har fått dras med nu i drygt fyra månader:

akne
Min hy har sett ljusare dagar om man säger så…

Tack & hej för idag!

Bli den första att gilla detta inlägg.

Ett besök på Aeroseum

Hej!
…och igen, FÖRLÅT!!, för mitt extremt dåliga bloggande.

Är verkligen inte bra på att få in detta som en rutin. Plus att det är svårt att få ihop både tid och innehåll. Men jag jobbar på det. Idag har jag i alla fall något att blogga om; Aeroseum!

Pappa fick i födelsedagspresent, en heldag på Aeroseum i Göteborg. Igår var dagen D.
Vi möttes upp av en helt fantastisk man vid namn Björn som skulle vara vår guide under hela dagen.
Björn kunde svara på precis allt och visste verkligen allt som är värt att veta om den gömda gamla krigsflygplatsen. Vi fick en rejäl historielektion och massa spännande fakta under våra tre timmar på museet.

Vi betalade dessutom en extra peng för en specialguidning som tog oss ner i de hemliga gångarna under museet…
Så det första vi fick göra när vi parkerat bilarna var att ta på sig varsin hjälm och erhålla varsin ficklampa, sen bar det av ner i de klaustrofobiska gångarna. En lång och fuktig trappa ledde ner 30 meter under jorden till flygvapnets bränsletankar på 500 respektive 700 kubik. Extremt stora. Björn bad mig skrika mitt namn in i en största tanken, och det ekade i ca en kvart efteråt. Går inte att ta in hur stort utrymmet var där inne, och hela denna underjordiska konstruktion byggdes för hand och med dynamit under 50-talet. 1963 var allt klart och när kalla kriget ansågs vara över 1969 så la de ner verksamheten. Allt jobb för ynka 6 år står fortfarande kvar på samma vis som det lämnades för 43 år sedan. Det är så enormt fascinerande!

aeroseum
En extremt bra skylt från de underjordiska gångarna – Tobbe & jag i våra fina hjälmar. Vi överlevde där nere! – Lillebror ihop med vår fantastiska guide Björn i en HKP 5.

Efter vår tripp till de hemliga rummet var det dags för själva museet.
Här vart det så mycket information att man knappt kommer ihåg nånting än. Men väldigt intressant var det.
Man fick möjlighet att provsitta i nästan alla fordon, men Björn var väldigt mån om att vi alla i alla fall borde provsitta en Saab Viggen 37:a – vilket vi förstås gärna gjorde!

viggen
Pappa, jag, storebror & Tobbe

Till sist, innan det var dags att runda av våran tur ville Björn ha fram den modigaste i vår grupp.
(…gissa vem?) Haha! Självklart blev det jag. Jag älskar att göra galna saker!
Så det jag fick göra, var att prova på att bli upphissad i en livräddningskorg. En sån som de använder vid helikopterutryckningar när det varit en sjöfartsolycka. Vet inte hur många meter upp jag blev upphissad, men det var ganska högt. Inget jag hade ont av, det läskigaste med detta mission var att det låg en ”död människa” (en flamberad och sårig skyltdocka) uppe i räddningshelikoptern. Blääää! Höjder och trånga utrymmen i all ära, men jag får alltid kalla kårar när det dyker upp dockor i naturlig storlek när jag inte är med på det. Mitt största issue på museum.

En liten kuriosa kring just denna livräddningen:
Vajern som jag hissades upp i var en av de som faktiskt användes vid Estonia-katastrofen.

livraddning
Upp i luften! 1, 2, 3, 4…

Efter vår rundvandring så tackade vi Björn (och Lennart som livräddade mig) så hjärtligt och hoppade in i bilarna igen för att ge oss av in till Göteborg centrum igen för en bit mat. Varsitt rejält mål med burgare och pommes på min och Tobbes allra bästa restaurang: Burgerssons!

Av allas sju tallrikar att bedöma efteråt så var de helt tomma. Ett gott betyg, med andra ord.
We Burgerssons!

1 person gillar detta inlägg.

♥ Nya Vakna med NRJ

Det som får mig att orka med det första passet innan frukost på jobbet är radion.
När masten föll i Borås i våras blev jag jätteledsen över att inte kunna få in den station vi tidigare lyssnade på. …nu däremot är jag enbart tacksam. Tidigare gick det inte att få in NRJ, nu är det den enda stationen som funkar.
Ingen kan vara gladare än jag. Efter sommaren slutade två av de tre gamla programledarna och ersättare av dessa blev två av mina absoluta favoriter; Ellen Bergström och Daniel Paris. Älskar det!

…till och med såpass mycket att jag valde att rita av dessa sköningar på en bild.
Tycker personligen att det blev väldigt bra. Varsågod att avgöra själv vad du tycker!

Daniel Paris, Ellen Bergström & Ola Lustig

Bli den första att gilla detta inlägg.

Välkomna hem, Malkolm & Reus!

Nu var det länge sedan det kom ett inlägg från mig. Men det har verkligen varit fullt upp här de senaste dagarna. Dels har det varit mycket födelsedagsfirande av både pappa och min kära sambo, men sen har vi ju ju även fått tillökning i vår lilla familj. Fyra har blivit sex, och det är DET jag tänkte skriva om i detta inlägg.

I måndags flyttade äntligen våra efterlängtade små krabater hit. Kan från hjärtat säga att jag är löjligt lycklig! I bilen hem hade jag den lilla plastasken i knät och kände mig som ett litet barn på julafton. Jag var SÅ GLAD! 

Efter att ha väntat i över en månad på de små liven så kom äntligen dagen D.
Nu undrar ni säkert vad det är för några vi har skaffat..?
…om ni inte redan har skrollat ner i detta inlägg eller följer mig på Instagram…

Vi har skaffat… *trumvirvel* …SKÖLDPADDOR!
Två pyttesmå Tresköldssköldpaddor från Japan. En var. Min heter Malkolm, en relativt lugn liten kille och Tobbes heter Reus. De är döpta efter våra favoritspelare i våra respektive favoritfotbollslag.

De är väldigt lika varandra, men vi har några knep att känna skillnad på de:
1. Storleken – Reus är lite större än Malkolm.
2. Aktivitet – Malkolm är inte alls lika aktiv som Reus. När Malkolm ligger och solar på bryggan, hänger gärna Reus nere i vattnet och simmar runt. Så om en av de är i vattnet och den andra solar, är det till 99% chans att det är Malkolm som glassar i solen. Haha!
3. Utseende – Reus har lite ljusare skalet och deras magar är väldigt olika. Reus är mestadels svart, medan Malkolm är mestadels ljusgul. …sen tycker ju jag (såklart) att Malkolm är lite sötare i ansiktet än Reus mer ser sur ut. …men det är nog bara jag.

De bor i ett 60liter-akvarium med en grusbotten ock vatten upp till hälften ungefär. De har en flytbrygga, vilket är viktigt då de måste ha en plats där de kan ”sola” och torka sig efter sina dopp, samt en barkbit på botten och en plastväxt. Hade ju helst velat ha riktiga akvarieväxter, men eftersom att sköldpaddor tuggar på allt ätbart så hade de inte funnits kvar så länge.

Maten de får är frysta mygglarver. Det låter mycket värre än vad det är! De ligger i kuber, i såna där tablettkartor i frysen så när det är dags för mat så trycker man helt enkelt bara ut en sån kub. Smidigt och lätt! Mat behöver de dessutom bara varannan dag, så särskilt ”stora i maten” är de då inte. …i alla fall inte än.

Vattenbyte sker en gång i veckan, men då byter man bara cirka hälften av vattnet. En gång i månaden rengör man hela akvariet.

Ja, men det var väl det. Är det något annat ni undrar om de så fråga gärna!
Nu är det dags för lite bilder, eller hur..?

Malkolm_Reus
Bild 1,2 & 4 är min lilla sötnos, Malkolm. Bild 3 är Reus. På bild 5 och 6 ser ni båda killarna. Malkolm är han till höger på sista bilden.

Bli den första att gilla detta inlägg.